Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Bättre villkor under Black Week med facklig hjälp

Singles Day, Black Week, Black Friday. Slutet av november är en av årets största köpfester. Men bakom de produkter vi fyndar finns arbetstagare som inte alltid har bra arbetsvillkor.
Publicerad
TT Karin Wesslén/Camilla Svensk
Enligt ett nytt lagförslag ska mänskliga rättigheter skyddas genom att företag kartlägger, hanterar och redovisar risker i hela leverantörskedjan. TT Karin Wesslén/Camilla Svensk
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

För att respektera miljö och mänskliga rättigheter när varor produceras måste företagen ta ett större ansvar och arbeta mer aktivt för att stoppa allvarliga missförhållanden.

Inom kort väntas EU-kommissionen lägga fram ett lagförslag om Human Rights Due Diligence, på svenska “tillbörlig aktsamhet”. Mänskliga rättigheter och miljön ska skyddas genom att företagen kartlägger, hanterar och redovisar risker i hela leveranskedjan. Det blir med andra ord nödvändigt att respektera mänskliga rättigheter för att göra affärer på årets största rea.

Anställda och fackliga representanter utsätts i många länder och i företagens värdekedjor för hot, våld och förtryck. De förnekas grundläggande mänskliga rättigheter som innebär att de förhindras att göra sin röst hörd.

Senaste mätningen från ITUC Global Rights Index 2021 visar att anställda utsätts för våld i 45 länder och att fackliga representanter dödats i sex länder.

Att företag kartlägger, hanterar och redovisar risker som verksamheten har för människor skulle kunna ge bättre förhållanden för arbetstagare.

För företag som på riktigt vill ta sitt ansvar för sin verksamhets påverkan på arbetstagare världen över är samarbete med fackliga organisationer och deras förtroendevalda en avgörande framgångsfaktor.

Anställda och fackliga representanter utsätts i företagens värdekedjor för hot, våld och förtryck

I Sverige välkomnar fackförbund och flera företag EU:s försäkran om ett EU-rättsligt ramverk för aktsamhet i globala leverantörskedjor med fokus på mänskliga rättigheter och miljö. Denna tillförsikt beror på att vi vet att samverkan, dialog och förhandling mellan arbetsmarknaden partner är den bästa vägen för att hitta företagsnära lösningar på komplexa utmaningar såsom mänskliga rättigheter i leverantörskedjor. Parterna på arbetsmarknaden har tillsammans använt den svenska arbetsmarknadsmodellen med framgång i snart 100 år. Det har gett Sverige ett renommé som inspirerar långt utanför våra gränser.  

Att främja lokal facklig organisering är en central fråga för att företagen ska kunna ta sitt ansvar på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. I dag har Unionen 35 000 fackliga förtroendevalda på 65 000 arbetsplatser i Sverige.

Förtroendevaldas kunskap och engagemang gör skillnad för arbetstagare inte bara i Sverige, utan världen över och bidrar också till förbättrade förutsättningar för företag i en alltmer komplex värld. Vi är med i förhandlingarna inför nya regelverk och vi vill vara med och ta ansvar när nya regelverk har kommit på plats.

Ansvaret är företagens, men med fackligt förtroendevaldas engagemang och kompetens kan vi tillsammans göra skillnad på riktigt.

/Martin Linder, ordförande i Unionen

Tidigare debattartiklar hittar du här.

Skriv för Kollega debatt

Kontakt: 
lina.bjork@kollega.se  

Läs mer: Så här skriver du för Kollega Debatt

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: A-kassans regler skadar kulturen

Det måste gå att bedriva hobbyverksamhet i mindre skala utan att kastas ut från alla trygghetssystem.
Alexander Forselius Publicerad 9 juni 2026, kl 09:15
Svårt för personer med hobby att få a-kassa
A-kassans regler kring att ha hobbyprojekt som genererar pengar behöver ses över, skriver Alexander Forselius. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

För exakt tio år sedan hade jag a-kassa efter att jag förlorat min anställning vid ett it-bolag. Vid sidan av producerade jag så kallad “yoga-musik” och hade precis fått in låtarna på en större spellista på Spotify.

Intäkterna för ett år var under normen som räknades som hobbyverksamhet. Jag började plugga och året därpå ansåg Skatteverket att jag tjänade så mycket på min musik att jag skulle registrera en firma. Detta triggade en kaskad av oönskade konsekvenser. 

Alexander Forselius

Jag slängdes ut från Arbetsförmedlingen, blev av med min SIUS-konsulent (en specialicerad arbetsförmedlare som hjälper arbetssökande med funktionsnedsättning reds. anm.) efter att jag blev färdig med utbildningen 2018. För att överleva lyfte jag även in konsultuppdrag i min firma jag hade fått genom musikverksamheten och gav även ut egna böcker. 

Sedan kom pandemin och vände upp och ned på världen, dock till min fördel då påbuden om distansarbete bidrog till att jag kunde hitta uppdrag i Stockholm som jag kunde sköta hemifrån. 

Det har alltid varit mina egna projekt som lett till jobb

Men när det gick dåligt sommaren 2021 försökte jag söka a-kassa igen. Men inte ens de tillfälliga pandemireglerna rådde på deras kalla inställning.

I hemkarantän såg jag en annons för restplatser på en utbildning i Malmö som jag tack vare restriktionerna kunde gå på distans . Den utbildningen ledde till praktik på ett musikföretag, och jag var kvar där ända fram tills mars 2026, då jag blev övertalig vid en omorganisation.

Då, exakt tio år senare, sökte jag a-kassa igen, och ärendet drar ut på tiden. För att jag har så många järn i elden, som musiker, författare, medverkar i Miljöpartiet och förtroendevald till Unionen samt har egna hobbyprojekt med bland annat en app för “digitala bad”. 

Detta innebar att jag på heder och samvete i ansökan fick rada upp precis allt jag gör och tänker göra för den stora “herren” till a-kassa, som sedan skall bedöma om jag är berättigad ersättning.

Det måste införas ett undantag kring reglerna för företagare

Och det drar ut på tiden. Jag fick under tiden gå till socialkontoret och söka försörjningsstöd, vilket innebar att jag drog in ytterligare en aktör, kommunens socialtjänst och Arbetsmarknadsenhet i hela härvan. 

Det var som att teleporteras tillbaka 28 år bakåt i tiden och skriva ut tonvis med papper på kontoutdrag, hyror och ansökningar, bara för att sedan få avslag. 

Roten till allt elände är just de musikintäkter jag fått från yogamusiken jag producerade. Det som gjorde att jag var tvungen att registrera enskild firma på Skatteverkets begäran, något som sedan gör att jag blev utkastad från samtliga trygghetssystem.

Samtidigt har det alltid varit mina egna projekt, som musik och sidoprojekt, som lett till jobb. Men det var sedan svårt att konkurrera och hålla sig kvar på listorna mot AI, produktionsbolag och andra konkurrenter som hade bättre utrustning.

Stimpengar kan komma flera år efteråt när man minst anar det

Systemets utforming som det är i dag har försatt mig i en mycket prekär sits med diaboliska ekonomiska följder, på grund av en kombination av beskattningsregler, a-kassans regler och andra ålderdomliga regelverk från 1990-talet som inte fungerar med 2020-talets arbetssätt.

Det måste införas ett undantag kring reglerna för företagare så att det går att fortsätta bedriva kulturverksamhet i mindre skala. Även om man lagt ned ett företag på grund av bristande lönsamhet, även om man klassas som företagare, då kulturintäkter är mer som ett lotteri och inte en direkt ersättning för antal timmar jobb.

Man borde  ha möjlighet att fortsätta öva sin passion som hobby. Dagens regler innebär i princip att man måste ta bort alla sociala medier och hemsidor som är kopplade till en firma. Ingenting som varit del i det företag som man lagt ned, får säljas eller marknadsföras.

Men inom kulturen är det svårt att ta bort musik eller böcker på grund av förlags och skivbolagsavtal. Stimpengar kan komma flera år efteråt när man minst anar det, till skillnad från till exempel en butik där man kan sälja lokalen och varulager.

Kulturverksamhet som musik och böcker är ofta kopplad till dig personligen, vilket gör den svår att göra sig av med, både av juridiska, ekonomiska men inte minst emotionella skäl.

Om jag skulle ta bort allt skulle jag behöva radera allt från Spotify och gå hem till alla kunder som köpt en bok av mig och ta tillbaka den. Det är omänskligt.

Förra gången det inträffade var enda utvägen att mot en engångssumma överlåta mina rättigheter till min distributör. Jag vill undvika detta igen.

Alexander Forselius, musiker och it-konsult i Lidköping