Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
För att respektera miljö och mänskliga rättigheter när varor produceras måste företagen ta ett större ansvar och arbeta mer aktivt för att stoppa allvarliga missförhållanden.
Inom kort väntas EU-kommissionen lägga fram ett lagförslag om Human Rights Due Diligence, på svenska “tillbörlig aktsamhet”. Mänskliga rättigheter och miljön ska skyddas genom att företagen kartlägger, hanterar och redovisar risker i hela leveranskedjan. Det blir med andra ord nödvändigt att respektera mänskliga rättigheter för att göra affärer på årets största rea.
Anställda och fackliga representanter utsätts i många länder och i företagens värdekedjor för hot, våld och förtryck. De förnekas grundläggande mänskliga rättigheter som innebär att de förhindras att göra sin röst hörd.
Senaste mätningen från ITUC Global Rights Index 2021 visar att anställda utsätts för våld i 45 länder och att fackliga representanter dödats i sex länder.
Att företag kartlägger, hanterar och redovisar risker som verksamheten har för människor skulle kunna ge bättre förhållanden för arbetstagare.
För företag som på riktigt vill ta sitt ansvar för sin verksamhets påverkan på arbetstagare världen över är samarbete med fackliga organisationer och deras förtroendevalda en avgörande framgångsfaktor.
Anställda och fackliga representanter utsätts i företagens värdekedjor för hot, våld och förtryck
I Sverige välkomnar fackförbund och flera företag EU:s försäkran om ett EU-rättsligt ramverk för aktsamhet i globala leverantörskedjor med fokus på mänskliga rättigheter och miljö. Denna tillförsikt beror på att vi vet att samverkan, dialog och förhandling mellan arbetsmarknaden partner är den bästa vägen för att hitta företagsnära lösningar på komplexa utmaningar såsom mänskliga rättigheter i leverantörskedjor. Parterna på arbetsmarknaden har tillsammans använt den svenska arbetsmarknadsmodellen med framgång i snart 100 år. Det har gett Sverige ett renommé som inspirerar långt utanför våra gränser.
Att främja lokal facklig organisering är en central fråga för att företagen ska kunna ta sitt ansvar på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. I dag har Unionen 35 000 fackliga förtroendevalda på 65 000 arbetsplatser i Sverige.
Förtroendevaldas kunskap och engagemang gör skillnad för arbetstagare inte bara i Sverige, utan världen över och bidrar också till förbättrade förutsättningar för företag i en alltmer komplex värld. Vi är med i förhandlingarna inför nya regelverk och vi vill vara med och ta ansvar när nya regelverk har kommit på plats.
Ansvaret är företagens, men med fackligt förtroendevaldas engagemang och kompetens kan vi tillsammans göra skillnad på riktigt.
/Martin Linder, ordförande i Unionen
Tidigare debattartiklar hittar du här.
Kontakt:
lina.bjork@kollega.se
Läs mer: Så här skriver du för Kollega Debatt
Under året har ämnen debatterats, kommenterats och fått svar på Kollegas debattsida. Har du något som rör arbetslivet värt att lyfta? Tveka inte att höra av dig till: lina.bjork@kollega.se.
Här är de debattartiklar som lästes av allra flest (hitills) 2025:
Barn är ett fantastiskt livsval för många, men inte det enda sättet att leva ett meningsfullt liv. Kan vi sluta ifrågasätta varandras sätt att leva och förvänta oss samma arbetskapacitet av anställda med och utan barn?, skriver Fanny Widman.
Arbetsgivare skriker efter kompetens men svarar inte ens arbetssökande som lagt tid på ansökningar och tester. Att söka jobb är ett heltidsjobb. Sluta beskriv arbetssökande som lata, och titta istället på hur arbetsgivare rekryterar, skriver Magdalena Ackeberg.
Patienter med en privat vårdsförsäkring ska inte få bättre tillgång till vård än andra patienter. Varför erbjuder fackförbunden något som bidrar till orättvisa, skriver Karin Persson.
Mitt 26-åriga jag tittade snett på alla småbarnsföräldrar som kom sent och gick hem tidigt från kontoret. Nu vet jag bättre. Småbarnsföräldrar, I salute you.
Som nyutexaminerad går många från dokumenterade betygskriterier och schemalagda lektioner till flytande krav och möjlighet att arbeta var som helst, när som helst. Det skapar stress och ohälsa bland unga, skriver Petra Skoglund.
Jag är en av hundratusentals människor i Sverige som just nu befinner sig mellan jobb. En av många som aldrig trodde att det skulle hända – inte med min drivkraft, mitt engagemang och min positiva inställning. Men nu har jag varit arbetslös i över 100 dagar. Och som ett brev på posten kom nästa smäll: a-kassan sänktes.
Jag vill arbeta. Min ålder är bara en siffra. Men gång på gång får jag känna att arbetsmarknaden ser mig annorlunda bara för att jag har passerat 40. Vad har regeringen – och oppositionen – för konkreta åtgärder för att motverka åldersdiskrimineringen som pågår i det tysta men drabbar i det öppna?
Åldersdiskriminering är en öppen hemlighet. Redan för flera år sedan visade forskare vid Uppsala universitet hur personer över 40 år sorteras bort i rekryteringsprocesser – inte för att de saknar kompetens, utan för att de anses vara för gamla. Och ändå har politikerna inte agerat. I stället pratar de gärna om arbetslinjen – som om vi äldre skulle vara problemet. Mats Persson (L) kallar systemet slappt och kravlöst. Men vad hände med ansvarstagandet åt andra hållet?
Åldersdiskriminering är en öppen hemlighet
För många av oss är arbetslösheten inte ett val, utan en konsekvens av ett system som blundar för ålderism. Vi gör allt för att få jobb, men blir ghostade av rekryteringsfirmor och arbetsgivare. Samtidigt sänks vår trygghet, a-kassan, med argumentet att vi inte anstränger oss tillräckligt. Jag vill fråga politiker: Vad exakt är det ni tycker vi borde göra mer av?
Sanningen är att samhället inte har råd att ha oss på avbytarbänken. Fördomarna om oss stämmer inte. Undersökningar från bland annat Feelgood visar att personer över 50 är både piggare och mer engagerade på jobbet än sina yngre kollegor. Ändå får vi inte chansen att visa det.
Jag har varit med och påverkat förut. När jag kämpade med ofrivillig barnlöshet satt jag i styrelsen för IRIS – Infertilas Riksförening – och med hjälp av journalister och starka röster i media förändrade vi lagstiftningen i Sverige. Jag tänker inte vara tyst nu heller.
I Sverige har vi en kultur där ålder ofta ses som ett hinder snarare än en tillgång. Det blir särskilt tydligt när det gäller jobb efter 60. Många äldre som blir arbetslösa får inte ens komma på intervju – trots erfarenhet och vilja att arbeta vidare.
Ge alla generationer en chans att bidra
Varje år tvingas 7 400 personer över 60 år att gå i pension i förtid.
Det kostar dem i snitt 7 000 kronor mindre i pension varje månad.
Och samhället förlorar 11 miljarder kronor per år i BNP i utebliven arbetskraft och skatteintäkter.
Det är inte hållbart.
Vi måste börja värdera erfarenhet – och ge alla generationer en chans att bidra. Samhället förlorar. Individer förlorar. Och det sker medan vi pratar om kompetensbrist och behovet av längre arbetsliv. Det är dags att ta åldersdiskriminering på allvar.
Jag vill arbeta. Jag är inte min ålder. Jag är redo att bidra. Är Sverige redo att ta vara på oss?
/Ann Björklund, arbetslös, men långt ifrån färdig.
