Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: AI revolutionerar jobben

Har du tagit hjälp av ChatGPT i jobbet? AI kommer att revolutionera många arbeten, skriver Mårten Bokedal.
Publicerad
till vänster Mårten Bokendal
Många anställda kommer att få nya roller i och med AI:s intåg på arbetsmarknaden, skriver Mårten Bokedal Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

ChatGPT och andra AI-funktioner är här på allvar och möjligheterna är lika många som oron över var framtidens arbetsuppgifter tar vägen. Marknadsförare och Content creators berörs redan. Genom AI går det att göra en beställning och omedelbart få leverans i form av innehåll, texter, bilder och ljud. Det är en enorm förenkling av arbetet och en outsinlig källa att ösa ur.

ChatGPT och generativ AI kommer på sikt att revolutionera flera branscher. Samtidigt som det skapar en ny och ännu mer intressant roll för alla som publicerar innehåll på sajter.

Frågan om vilka arbetsuppgifter och tjänster som försvinner pågår. Hur ska det gå för just vår bransch? Marknadsförare brukar nämnas i detta sammanhang, tillsammans med jurister, systemutvecklare och ekonomer. Men även skapande yrken som art directors och journalister anses ligga i riskzonen. Vilka som faktiskt kommer beröras och på vilket sätt är för tidigt att säga, så vad är det vi ser som faktiskt förändras?

 

Översättarna har inte försvunnit, men rollen har förändrats

Det vi ser händer är att rutinmässiga och ofta hantverksmässiga och därmed tidskrävande aktiviteter som att skapa innehåll till webbplatser förenklas med AI. Men det krävs fortfarande ett tränat öga för att det ska bli perfekt. AI-algoritmerna tar ingen hänsyn till vad som är lämpligt eller etiskt. Det kan bli fullt av rasism och annat som strider mot företagets grundvärderingar i materialet. Fakta måste alltid dubbelkollas.

Utvecklingen kring AI liknar i stort den som skett i översättningsbranschen. När Google translate fick brett genomslag för tiotal år sedan blev översättning mer tillgängligt för alla. Modern teknik har nu länge varit standard inom professionell översättning, där fokus gått från ett hantverksmässigt skrivande mening för mening, till att i stället tolka kontext och säkerställa ett konsekvent språkbruk.

Resultatet är en högre effektivitet, mer översatt text per timme. Översättarna har inte försvunnit, men deras roll har förändrats.

För dem som skapar innehåll till webbplatser kan vi nu se samma resa. Kreatörens roll blir att beställa, det vill säga ställa rätt AI-frågor och därefter ha kompetens att bedöma resultatet baserat på kontext och tonalitet. Beroende på ambitionsnivå kan det sedan handla om att finjustera eller lägga en personlig touch på materialet. Det kommer också att leda till att innehåll online blir än mer tillgängligt för alla. En demokratisering och ur kreatörens perspektiv, en personalisering.

Algoritmerna tar ingen hänsyn till vad som är lämpligt eller etiskt

Förväntningarna ökar samtidigt hos läsarna och konsumenterna, det vill säga hos oss som ska ta del av innehållet. Vi förväntar oss att det är anpassat till mig och de behov jag har. Att skapa personaliserat innehåll har traditionellt varit en flaskhals för marknadsförare och inneburit högre kostnader. Med AI kan den ekvationen lösas upp.

När skapandet genom AI blir enklare och snabbare kommer kommunikations- och marknadsavdelningarna att behöva nya verktyg för att sortera och hantera den ökande mängden content som kommer finnas tillgängligt.

Vi behöver ett moderniserat arbetssätt för att hänga med i det här nya arbetslivet och det blir även en fråga för såväl fackförbund som arbetsgivare. ChatGPT och generativ AI kommer att revolutionera många arbeten. Samtidigt skapar det nya och ännu mer intressanta roller och arbetsuppgifter.

/Mårten Bokedal, produktstrateg på Optimizely

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Att räcka till – en reflektion från en klubbordförande

Att vara klubbordförande innebär både facklig styrka och ensamhet. Det är viktigt att belysa båda sidor av uppdraget, skriver Dimce Storm.
Publicerad 26 augusti 2025, kl 09:31
Trägubbar som står uppradade på ett bord
Att vara klubbordförande och föra medlemmars talan kan vara givande, men också ensamt, skriver Dimce Storm. Foto: Colourbox/Privat
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Som klubbordförande gör jag alltid mitt yttersta för att stå upp för varje medlem. Det är mitt uppdrag, men också något jag bär med mig på ett mer personligt plan. Att företräda någon som befinner sig i konflikt, känner sig orättvist behandlad eller bara behöver någon vid sin sida, det är en av de mest grundläggande delarna i det fackliga uppdraget. 

Men ibland ställs jag inför situationer där medlemmen har förväntningar som går långt utanför vad jag eller facket faktiskt kan göra något åt. Det kan handla om krav som saknar stöd i kollektivavtal, arbetsrätt eller praxis. Missnöjet riktas då inte sällan mot mig, som om jag vore ansvarig för att utfallet inte blev som medlemmen önskat. 

Det är tungt att bära, särskilt när jag vet hur mycket tid, energi och engagemang jag lagt ner för att försöka hjälpa. Det här är en sida av det fackliga uppdraget som inte pratas om så ofta. Vi talar gärna om styrkan i kollektivet, om framgångarna och solidariteten och med all rätt. Men det finns också en annan verklighet, där vi som förtroendevalda ibland får stå ensamma i stormen. Där vi inte ses som den som kämpar, utan som den som inte lyckades ”lösa” en situation, trots att alla vägar redan prövats. 

Vi som förtroendevalda får ibland stå ensamma i stormen

Samtidigt finns det andra stunder och det är de som gör allt värt det. När en medlem uttrycker genuin tacksamhet, när man får ett mejl, ett handslag, ett enkelt men varmt ”tack” då känns allt slit plötsligt meningsfullt igen. 

Det är i de små, mänskliga gesterna vi hämtar styrka. Den symboliken, hur liten den än kan verka, påminner oss om varför vi gör det här. Det är då man orkar ta nästa samtal, nästa förhandling, nästa kamp. Jag tror det är viktigt att vi vågar prata om båda sidor. Inte för att klaga, utan för att förstå varandra bättre, både som medlemmar och förtroendevalda. 

Det är lätt att glömma att vi som företrädare också är kollegor, människor som brinner för det fackliga men också påverkas av kritik, besvikelse och orimliga förväntningar. 

Det är i de små, mänskliga gesterna vi hämtar styrka

Fackets styrka ligger i att vi håller ihop. Men det kräver också ömsesidig respekt och insikt om våra olika roller. Vi förtroendevalda behöver fortsatt stöd, både från vår organisation och från våra medlemmar för att orka ta kampen, även när den inte leder till den lösning alla hoppats på. 

Jag kommer fortsätta göra allt jag kan för varje medlem som behöver mig. Och jag vet att det kommer fler stunder där någon säger tack och det räcker långt. Ibland är det precis det man behöver höra för att fortsätta. För i slutändan handlar det om något större än en enskild fråga, det handlar om att vi står upp för varandra. 

/Dimce Storm

En skylt med texten Arbetsförmedlingen
Berit Ståhl är en ofrivillig pensionär. Hon tröttnade till sist på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och Arbetsförmedlingens hantering av henne. Foto: TT/Johan Nilsson
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Aldrig kunde jag föreställa mig att mitt liv skulle vara sönderhackat av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag tillhör en generation i kläm. Nu är jag tvångspensionerad men vill fortfarande arbeta. 

Vi arbetssökande blir inte involverade i processen till jobb, vare sig det gäller Arbetsförmedlingen och dess lagstiftning eller processen kring hur vi kan vara intressanta nog för arbetsgivare. Att vara arbetssökande kräver total närvaro, varje dag. Året om.  

Debatten om den snåriga arbetsmarknaden har ofta tagit sitt avstamp i hur svårt det varit att vara ny svensk på arbetsmarknaden. Sällan eller aldrig har motsvarande samtal förts om oss kämpande svenskar. Notera särskilt, nya svenskar behövs, men i sammanhanget måste debatten breddas. 

Att vara arbetssökande kräver total närvaro

Tidigt under 1980-talet var Arbetsförmedlingen dels indelad i länsarbetsnämnder som hade visst självstyre, dels fanns olika enheter utifrån yrkesområden, som bygg, vård- och omsorg, administration och kontor. 

Det möjliggjorde för förmedlarna att ha en närvaro mot den lokala arbetsmarknaden och på det viset var det avsevärt lättare att bolla med sin förmedlare om vilka alternativ som var möjliga. När länsarbetsnämnderna upphörde blev likformigheten inom Arbetsförmedlingen över riket förstatligad och fullbordade enligt mig, att hela den svenska arbetsmarknaden slogs sönder kring millennieskiftet. 

Under mitt eget examensår, 2002, var akademikerkrisen ett faktum. Jag älskade min utbildning i ekonomi och politik. Jag var fyllda 40 år och hade livs- och arbetslivserfarenhet. Nio år som redovisningskonsult med oerhört varierande arbetsuppgifter och väldigt blandade kunder. De svåraste landade på mitt bord och jag älskade utmaningen. 

Hela den svenska arbetsmarknaden slogs sönder kring millennieskiftet

Aktiviteter som är självklara i dag, som att knyta nätverk långt före LinkedIn, var saker jag tidigt föreslog som en möjlighet när jag var aktivt inskriven på Arbetsförmedlingen. Jag önskade bygga nätverk med hjälp av anslagstavlorna för att hitta andra med högre akademiska meriter. Alla arbetssökande skulle placeras utifrån födelsedatum, inte kompetensområden som tidigare. Då kunde en samtala med andra i väntrummet, vi hade ju ungefär lika erfarenheter. Men se det gick inte an. 

En annan  faktor är att pengar är olika värda, framförallt på bostadsmarknaden. Att äga sitt boende, i Stockholm, och vara beredd att flytta och därmed få loss ett kapital gör kapitalet värdelöst för att få en hyreslägenhet. Låg a-kassa, som den blir vartefter åren går bestraffar oss ytterligare. 

Någon som aldrig varit utan arbete ofrivilligt, kan inte på villkors vis förstå den katastrof och riktigt ovärdiga behandling som många av oss utstår. Plötsligt en dag sitter vi i en ekonomisk misär och i ekonomiskt våld. 

Att vara arbetslös är sannerligen en grovt underskattad form av misshandel från makthavarna!

/Berit Ståhl