När Facken inom industrin presenterade sina avtalskrav lyfte man bland annat fram att den svenska industrins konkurrenskraft stärkts. Från arbetsgivarhåll är utsikten mörkare när man dagen efter kommenterar kraven.
Enligt Mats Kinnwall, Industriarbetsgivarnas och Skogsindustriernas chefekonom, finns inget som tyder på att den globala konjunkturen ska ta fart samtidigt som världshandeln faller och vinstmarginalerna pressas alltmer.
- Det är en global avmattning. Mycket tyder på att det blir en långvarig historia.
Med det perspektivet är arbetsgivarnas slutsats föga överraskande, att kravet på 2,8 procent är för högt.
- Vi har inte råd. Med de kostnadsökningarna kommer vi att tappa i konkurrenskraft, vilket kommer att gå ut över industrin, säger Åke Svensson, Teknikföretagens vd (bild till höger).
- Vi kan ju inte höja priserna på exportmarknaden med argumentet att lönerna här hemma höjts.
Enligt Åke Svensson krävs det nu en period med ”återhållen löneutveckling” för att det ska bli lättare både att få jobb och att byta jobb.
- Vi måste skaffa fler och olika typer av jobb, vi måste välkomna folk med olika kompetenser.
Mattias Dahl, förhandlingschef på Svensk Handel, är inne på samma spår när han argumenterar för att ingångslönerna inte ska höjas. På så vis ska det bli enklare för unga och nyanlända att komma in på arbetsmarknaden.
- Vi måste väga in dem som inte har jobb också. Vi är glada att också Konjunkturinstitutet nu påpekat att ingångslönerna är för höga.
Marcus Westdahl, vd för möbelföretaget European Furniture Group, talar om utflyttningen av jobb till andra länder och påpekar att vi, mot bakgrund av den stora flyktingströmmen, nu har chans att skapa en mångkulturell arbetsmarknad.
- I Sverige har vi bestämt oss för att vissa jobb inte ska göras här, jag kan inte förstå det.
