
Inte överraskande tycks den allmänna meningen på arbetsgivarsidan vara att Facken inom industrins krav på ett ettårigt avtal med en löneökning om 2,8 procent är alldeles för högt ställt.
”Vi kan inte fortsätta nedåt på ett sluttande plan utan vi måste gemensamt vända utvecklingen så att konkurrenskraften förbättras”, säger Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe i en presskommentar. Enligt Weihe har konkurrenskraften för svensk exportindustri, tvärt emot vad den fackliga motparten hävdar, försämrats.
Peter Jeppsson, vice vd på Svenskt Näringsliv, är ännu tydligare i sin kritik: ”Vi behöver en god spiral nu. Bland annat har vi en utmaning framför oss när det gäller att skapa arbetstillfällen för nyanlända. Fortsätter den här kostnadsökningstakten riskerar vi att öka arbetslösheten och utanförskapet i stället”.
Jeppsson är dock positiv till att facken ser företagens konkurrenskraft som en av de viktiga faktorerna, men liksom Weihe håller han inte med om att den stärkts på senare tid. I stället har konkurrenskraften ”försämrats under ett antal år då vi kostat på oss för höga löneökningar”.
Även Per Hidesten, Industriarbetsgivarnas vd, tycker att facken går för långt.
”Kravet ligger alldeles för högt. Facken inom industrin lägger fram ett krav på 2,8 procent samtidigt som vi har 0 procents inflation i Sverige!”, säger Hidesten till Industriarbetsgivarnas eget nyhetsbrev.
Läs mer: Industrifacken kräver 2,8 procent