På fredagsmorgonen överlämnade Unionen tillsammans med IF Metall och Sveriges Ingenjörer sina gemensamma avtalskrav till Teknikföretagen.

Förbunden kräver löneökningar på 3,0 procent, med en individgaranti på minst 530 kronor per månad. Vilket man anser är förenligt med att industrin kommer fortsätta ha en hög konkurrenskraft.

– Det går i grunden bra för svensk industri. Den avmattning vi ser är från historiskt höga nivåer och vi har ingen lågkonjunktur i sikte. I jämförelse med viktiga konkurrensländer klarar sig svensk industri bra, sa Ulrika Lindstrand, förbundsordförande på Sveriges Ingenjörer, under fredagens presskonferens.

– Vi ser att industriproduktionen har ökat, att lönsamheten är god, att företagens priser har ökat markant och att industrins investeringar har stigit. Då är det också viktigt att våra medlemmar får ta del av de goda resultat som de har varit med om att skapa. Därför anser vi att vårt krav på 3,0 procent är högst rimligt. Och för att säkerställa att alla får ta del av löneökningar kräver vi att det skapas en så kallad individgaranti, fortsatte hon.

Facken kräver också fortsatta avsättningar till deltidspension/flexpension. Hur stor avsättning man anser ska göras kommer dock inte preciseras förrän i de kommande förhandlingarna efter årsskiftet.

Förbunden vill också se åtgärder för minskade arbetsskador och en förbättrad rehabilitering.

Läs mer: Arbetsgivarnas krav oroar Martin Linder

Ett krav är att arbetsanpassning och rehabiliteringsverksamheten förbättras genom att det skapas tydligare mål och rutiner som kontinuerligt följs upp. Ett annat krav är att introduktion till arbetsmiljörisker, säkerhetsrutiner och arbetsmiljöpolicys ges vid alla nyanställningar, vid inhyrning av personal liksom när en anställd får en ny befattning eller varit borta från jobbet ett tag.

– Om introduktionen om arbetsmiljörisker blir bättre så minskar också risken för alla arbetsskador oavsett om det handlar om fysisk arbetsmiljö eller psykosocial arbetsmiljö. Det kräver vi för att få ett slut på ohälsan och skadorna i arbetslivet och ytterst handlar det om att sätta stopp för de tragiska arbetsolyckorna. Ingen ska bli sjuk av, skada sig eller dö på sitt jobb, sa Marie Nilsson, förbundsordförande för IF Metall.

Facken kräver också åtgärder för att främja jämställdheten.

– Att vara föräldraledig från sitt arbete ger en negativ effekt på lön och karriärmöjligheter, både vad gäller män och kvinnor,  jämfört med de som inte varit föräldralediga. Och eftersom kvinnor tar ut en större del av föräldraledigheten ger det en större negativ effekt för kvinnors lön och karriärmöjligheteter. Därför ställer vi nu ett gemensamt krav på att det upprättas en handlingsplan för föräldraledigas återgång i arbete, där det ska framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att förhindra negativa effekter, sa Martin Linder, Unionens förbundsordförande.

Vad gäller förbundsspecifika krav på teknikavtalets område är några exempel vad gäller Unionen och Sveriges Ingenjörer att de tjänstemän som jobbar på obekväma arbetstider förutom ekonomisk ersättning också ska ersättas med ledig tid. Det för att de ska kunna förena arbetsliv och privatliv liksom få tid för återhämtning. Facken ställer även krav på att ersättningen ska höjas.

För att öka möjligheten till ett mer jämställt arbetsliv vill facken också se att löneutfyllnad betalas vid tillfällig föräldrapenning vid vård av barn.

– Uttaget av vab, alltså vård av barn, är ojämnt fördelat mellan kvinnor och män. För att öka möjligheten till ett mer jämställt arbetsliv ställer vi krav på att det ska ske en löneutfyllnad på upp till 90 procent av lönen som betalas ut vid uttag av tillfällig föräldrapenning. Den ska kunna ges i upp till fem dagar per kalenderår och anställd. Vi tycker det är väldigt viktigt att det inte ska vara en ekonomisk fråga vem som stannar hemma med det sjuka barnet, sa Martin Linder vid pressträffen.

Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen kräver å sin sida, inte helt oväntat, låga lönekostnader för företagen, då man anser att det krävs för industrins konkurrenskraft.

– Det vi nu, efter en första hastig genomgång av motpartens krav vet, har gjort oss förvånade. Kravbilden hamnar på ungefär 4 procent, uppdelat på ett löneökningskrav, ökade inbetalningar till pensionssystemet och en låglönesatsning som berör cirka 40 procent av de yrkesverksamma på arbetsmarknaden. Det är en omfattning långt utöver vad den konkurrensutsatta industrin kan klara av, sa Klas Wåhlberg, vd för Teknikföretagen

– För att kunna behålla industrins konkurrenskraft måste vi ha en återhållsamhet i lönekraven. Så utrymmet är begränsat. För att industriavtalets intentioner ska kunna vidhållas måste lönekraven vara låga eller helst inte innebära några kostnadsökningar alls för företagen, fortsatte han.

Vilket löneutrymme arbetsgivarna anser finns vill man ännu inte uttala sig om.

Teknikföretagen kräver också att arbetsgivarna får större utrymme för att förlägga arbetstid, både vad gäller ordinarie och övertid. Liksom att tiden för när huvudsemestern ska förläggas utökas till att vara mellan maj till september i stället för dagens juni till augusti.

Arbetsgivarorganisationen ställer även krav på att lönepotten ska vara lokalt dispositiv. Alltså att de lokala parterna fullt ut ska förfoga över löneutrymmet på den egna arbetsplatsen, när det gäller IF Metalls medlemmar.

– Vi vill se företags- och medarbetarnära löneavtal och att dessa, inklusive utrymmet för lönerevision, ska vara helt dispositiva och anpassas till företagets ekonomiska förutsättningar. Det betyder också att individgarantier inte hör hemma i kollektivavtal. För vi menar att lön ska sättas utifrån prestation, kunskap och ansvar och inget annat, sa Maria Möller, biträdande förhandlingschef på Teknikföretagen.

Både facken och arbetsgivarsidan förklarade att man har som mål att teckna ett 1-årigt avtal och att det ska vara i hamn senast den 31 mars 2020. Avtalsrörelsen drar igång på allvar efter årsskiftet.