Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Sänkt lön räddade jobben

Under fyra månader har tjänstemän på Atlas Copco jobbat en dag mindre i veckan mot ett löneavdrag på tio procent. Allt för att undvika varsel om uppsägningar. Unionenklubben och medlemmarna är nöjda med krisavtalet och hoppas att fler ska ta efter.
Linnea Andersson Publicerad
Atlas Copco:s kontor i Örebro.
Fyra dagars jobb i stället för fem och tio procent lägre lön - det kom fack och arbetsgivare överens om för att rädda jobben på Atlas Copco i Örebro. Foto: Atlas Copco

Efter ett antal omställningsprocesser, den senaste under 2014, satte sig Unionenklubben och Atlas Copco ned och diskuterade vad de kunde göra för att undvika fler neddragningar i framtiden. Resultatet blev avtalet ”Flexibel bemanning” som innebär att fack och arbetsgivare förbinder sig att använda alla verktyg i avtalet innan det ens kan bli tal om uppsägningar.

– Vi ser avtalet som att vi aldrig någonsin ska gå in i ett varsel igen. Det ska mycket, mycket till om vi över huvud taget ska hamna där, säger Pär Aneman, ordförande i Unionenklubben på Atlas Copco Rockdrill i Örebro.  

”Verktygen” i avtalet går, förutom sänkt arbetstid och lön, bland annat ut på att arbetsgivaren ska göra vissa omprioriteringar och skicka hem inhyrda konsulter för att sänka kostnaderna. De anställda får visserligen lägre lön under en period, men förlorar varken sjukpenninggrundande inkomst eller pension.

Många har tyckt att det har varit bekvämt

När facket förhandlat klart med Atlas Copco skickades avtalet i januari 2015 ut på en remissrunda bland Unionenmedlemmarna varav en majoritet röstade för. Sedan dess har man varit beredd på att sänka lönen i utbyte mot en ledig dag i veckan. Under våren 2016 insåg man att avtalet skulle behövas och den 1 juni gick 435 av de 1 600 anställda ner i tid och pengar.  En överenskommelse som har gett resultat.

– Vi har en uppföljning inom några veckor där vi ser den exakta pengen, men det har gett resultat. Vi har en ganska bra besparingspotential och det här har varit med och bidragit.

– Vi har gjort vår del och säkrat upp att ingen har fått gå hem, säger Pär Aneman.

De flesta medlemmar har varit nöjda med upplägget enligt Aneman som tror att många nog tyckte att det kändes lägligt att jobba mindre just under sommarmånaderna. Den 1 oktober är det dock dags att gå upp till 100 procent och 40-timmarsvecka igen. Trots att det även innebär full lön säger Pär Aneman att en del gärna skulle se att avtalet löpte vidare. Själv har han till exempel njutit av mer tid med familjen.

– Vi har haft fredagar lediga och det har gjort att jag har kunnat satsa på familjen på helgerna i stället för att ha en massa praktiska måsten. Många har tyckt att det har varit bekvämt och värderat andra saker framför löneförlusten.

Varför fler arbetsgivare och fack inte tar fram liknande avtal vet Pär Aneman inte. Han vill dock slå ett slag för modellen och hoppas att fler tar efter.

– Jag hoppas att det ger ringar på vattnet. Jag skulle gärna åka runt och presentera fördelarna för hur många som helst. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.