Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Almega och facken på väg att enas om flexpension

Nu är frågan om flexpension för de anställda på tjänsteföretagen på väg mot sin lösning. Den innebär att alla Almegaföretagen omfattas men att de anställda får möjlighet att välja lön framför pensionsavsättning. Men fortfarande återstår en hel del arbete innan överenskommelsen är i hamn.
Niklas Hallstedt, Johanna Rovira Publicerad
Ulf Bengtsson, Martin Linder och Anna Karin Hatt vid en presskonferens.
Ulf Bengtsson, ordförande Sveriges Ingenjörer, Martin Linder, ordförande Unionen och Anna Karin Hatt, vd Almega tar i hand om flexpension och annat. Johanna Rovira

Flexpensionen, som ger anställda som närmar sig pensionsåldern möjlighet att gå ned i arbetstid, finns sedan tidigare på alla Unionens avtalsområden utom med tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation Almega. I våras var det nära en konflikt om denna fråga. Den stoppades dock i sista stund av Arbetsdomstolen.

– Flexpensionsfrågan har under en längre tid varit en konfliktfråga som har lett till många låsningar. Det här är ett viktigt steg på vägen mot lösning. Båda parter kan känna sig som vinnare, säger Martin Linder, Unionens ordförande.

– Alla arbetsgivare har skyldighet att göra en avsättning till flexpensionen, men individen kan under vissa givna förutsättningar säga att jag har tänkt igenom detta, jag förstår vad det innebär och jag gör ett aktivt val att jag inte vill ha flexpensionavsättningen utan väljer själv att ha det som lön i stället.

Anna Karin Hatt, Almegas vd, kallar överenskommelsen unik.

– Vi har haft stor respekt för varandras perspektiv. Det viktiga för oss har varit att hitta en helhetslösning som är bra för våra medlemsföretag. Lyckas vi gå i mål har vi lyckats lösa ett antal frågor som sett svåra ut länge.

Än så länge är det en bit kvar. Principöverenskommelsen mellan Unionen, Sveriges Ingenjörer och Almega innehåller åtta punkter.

För att flexpensionen ska bli av krävs att parterna kommer överens på samtliga områden. På fyra, bland annat vad gäller flexpensionen, finns redan färdiga förslag. De fyra återstående områdena har arbetsgrupper börjat arbeta med.

Martin Linder vill inte peka på några särskilda områden där facket fått vika ned sig.

– För att vi ska hitta en förhandlingslösning måste vi jobba med många olika frågor för att få en så bra helhet som möjligt.

Senast den 15 december ska arbetsgrupperna vara färdiga, enligt tidsplanen. Den tvist om flexpensionen som ligger i Arbetsdomstolen har begärts vilande så länge. 31 mars 2018 ska det utvärderas hur överenskommelsen fungerat i praktiken.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.