Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Fyra punkter kvar till flexpension

Principöverenskommelsen mellan Almega, Sveriges Ingenjörer och Unionen består av åtta delar. Fyra är redan klara. Arbetsgrupper kommer att jobba med de återstående fyra och presentera resultaten om en månad, den 15 december.
Johanna Rovira, Niklas Hallstedt Publicerad
Colourbox
Colourbox

Fyra färdiga delar:

1. Avtal om flexpension för företag inom Almega kommer att se lite annorlunda ut än i Unionens övriga avtal.

Dels finns en möjlighet för enskilda företag att låta sina anställda välja mellan flexpension och lön.

– Vi kommer att utvärdera resultatet och visar det sig att företag inte låtit sina anställda välja eller att inga anställda velat välja så kanske vi får tänka om, säger Per Östlund, lönebildningsexpert.

– För oss är det jätteviktigt att individen får möjlighet att värdera detta. Genom valet blir flexpensionen inget svart hål, utan hålls levande.

Dels får nya företag som går med i Almega framöver möjligheten till en övergångsperiod på fem år -  i stället för att kasta sig in och betala hela avsättningen till flexpension kan de välja att successivt fasas in i flexpenssionsystemet.

– På detta sätt blir det en ramp snarare än en trappa in i flexpensionssystemet, säger Martin Linder, Unionens ordförande.

2. Avtal om möjlighet att gå ner i arbetstid när de fyllt 62 år - under förutsättning att det funkar med hänsyn till företagets krav och behov.

3. Gemensamt projekt för att utveckla framtidens kollektivavtal. Almega och Saco-förbunden har redan börjat och nu kommer alltså Unionen ombord.

4. Förslag till avtal om avräkning vid uttag av semester vid sammanfallande intjänande- och semesterår. Detta innebär att de företag som inte tillämpar intjänandeår utan låter anställda ta ut semester redan under det första anställningsåret ska kunna få tillbaka pengar om den anställde slutar (frivilligt eller blir uppsagd av personliga skäl/avskedad) innan denne har hunnit tjäna in sin semester.

– Det är alltså inte förskottssemester i lagens mening, säger Jonas Stenmo, chefsjurist på Almega.

Återstår att komma överens om:

5. Enhetlig reglering av anställningsformer.

– Vi har 20 avtal med Almega som ser ut på olika sätt - i en del fall regleras anställningsformerna i avtal, i andra enligt lag, vissa består av en blandning. Vi vill ha enhetlig reglering, säger Martin Linder, Unionens ordförande.

6. Enhetlig reglering av beredskap. Beredskapstjänst betyder i dag att anställda förbinder sig att vara tillgängliga för att vid behov infinna sig på arbetsplatsen inom en viss tidsram.

– Vi kan konstatera att de beredskapsregleringar vi har är gamla och att vi måste anpassa oss till de tekniska möjligheter som finns i dag, säger Martin Linder.

7. Se över och ena avtalens förhandlingsordningar.

– Arbetsgruppen ska rensa bland förhandlingsordningarna så att de blir likalydande och på så vis kommer vi att snabbare kunna hantera olika typer av tvister, säger Anna Karin Hatt.

8. Ta fram en gemensam vägledning för hur man upprättar avtalsturlistor vid uppsägning på grund av arbetsbrist.

– Det finns företag som under resans gång har upplevt att det varit knöligt att upprätta avtalsturlistor tillsammans med facken. Den här guidelinen handlar om hur vi ska gå till väga för att hjälpa parterna att komma överens vid den typen av situationer, säger Anna Karin Hatt.

Läs mer: Almega och facken på väg att enas om flexpension

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.