Förutom att utföra sina uppgifter som försäljningschef deltog mannen även i produktionen.
Arbetsdagen brukade börja 7.30 och pågå till 19.30 på vardagarna och han arbetade även lördagar och söndagar.
Efter två år och tio månader, när han arbetat drygt 3 500 timmar utöver normal arbetstid, kollapsade mannen på våren 1999.
Han sjukskrevs först med diagnosen arbetsrelaterade stressymptom, senare för depression.
Då mannen ville få det klassat som en arbetsskada sa både Försäkringskassan och Länsrätten nej då de menade att mycket av arbetet var självpåtaget. Instanserna ifrågasatte också om stress och hög arbetsbelastning kan orsaka en varaktig utmattningsdepression.
Mannen har påpekat att även om ingen gett honom order om att arbeta så mycket så skedde det med vd:ns och fabrikschefens godkännande.
Båda vittnade i Kammarrätten om hur mycket mannen arbetat och tagit ansvar. Utlåtanden av ett par medicinska experter blev också avgörande.
Nu har domstolen slagit fast att mannens utbrändhet kan klassas som arbetsskada.
Kammarrätten anser att mannen haft en extrem arbetsbörda. Och att även om han också utfört sådana arbetsuppgifter som inte direkt ingått i anställningen så har det ändå skett med arbetsgivarens samtycke.
Därför har man tagit hänsyn till mannens hela arbetsbelastning då man avgjort saken.
Domstolen pekar också på att mannens arbetssituation påverkats av andra faktorer, som konkurshotet, att han haft en mycket oklar arbetsbeskrivning och att hans ställning inneburit ett stort ansvar utan att han har haft motsvarande befogenheter.
Det finns tillräckligt stöd för att anse att den totala arbetsbelastningen med stor sannolikhet orsakat utmattningsdepressionen som därför ska ses som en arbetsskada, anser Kammarrätten.
- Det känns skönt att få fastslaget att utbrändhet existerar efter all misstro jag mött. Domen kan bli prejudicerande och hjälpa andra i samma situation, säger mannen till Borås Tidning.
ANITA TÄPP