Inget barnarbete och möjlighet att jobba fackligt.
Det är två av de etiska regler, uppförandekoder, som allt fler svenska företag antar för sina leverantörer världen över. Problemet är kontrollen.

När kapitalet flyttas fritt är risken stor att villkoren för de anställda försämras i en nedåtgående spiral.
Ett sätt att hejda den utvecklingen är att utarbeta uppförandekoder. För facket är det en möjlighet att förhindra social och ekonomisk dumpning, för företagen ett sätt att skaffa sig goodwill och framstå som ansvarstagande.
I Sverige har bland annat Ikea tecknat avtal med IBTU (Internationella byggnads- och träarbetarunionen) om hur de anställda runt om i världen ska behandlas. Ikeas uppförandekod innehåller paragrafer som reglerar att anställningen är frivillig, att barnarbete inte används, att rätten att organisera sig respekteras och att lönerna uppfyller nationella avtal och lagstiftning.
Uppförandekoden, som har funnits sedan 1998, kontrolleras gemensamt av Ikea och IBTU. För facket har den delen av överenskommelsen inte varit helt lätt. Kjell Dahlström, ordförande i Skogs- och träfacket, har för IBTU:s räkning besökt underleverantörer till Ikea i Slovakien, Ungern, Malaysia, Polen, Rumänien, Thailand och Laos.
–I tre fall har våra besök medfört att Ikea har slutat att köpa från företagen, bland annat i Polen.
Facket har inga sanktionsmöjligheter för att se till att koden efterlevs, ansvaret för att vidta åtgärder ligger helt på Ikea.
–Ändå har vi ett stort ansvar. Det finns många mänskliga aspekter att tänka på. I de här länderna är ofta det sociala skyddsnätet dåligt. Läggs företagen ned hänvisas de anställda ofta till ännu sämre villkor, säger Kjell Dahlström.
Det förekommer också att företag ensidigt upprättar uppförandekoder. I det fallet har facket inget inflytande och ingen insyn.
–Ömsesidiga uppförandekoder är de enda vi kan acceptera. Är de ensidiga har vi ingen kontroll över hur de följs upp, säger Bert Zetterberg, internationell sekreterare på SIF.
Just kontrollen av efterlevnaden av koderna är det stora problemet, anser Johanna Pivén från Fair Trade Center, en ideell organisation som arbetar för att företag ska ta ansvar för sin verksamhet i utvecklingsländerna.
–Det är lätt att få till uppförandekoder, men sedan måste man ligga på. Ett papper är inte ett skit värt.
Uppförandekoder ska inte förväxlas med avtal, snarare handlar det om policyförklaringar från företagens sida. Därför finns det inte heller några arbetsrättsliga sanktionsmöjligheter att ta till om koden inte följs. Koderna är vanligast inom företag vilkas varor riktar sig direkt till konsumenten, exempelvis sko- och klädföretag. Däremot är de betydligt mer ovanliga inom verkstadsindustrin, där konsumentopinionen spelar mindre roll.

NIKLAS HALLSTEDT© siftidningen 2001