Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Större plånbok ger snabbare vård

Har du låg lön får du sannolikt vänta längre på vård till allmänkirurgi och ortopedi än höginkomsttagare. Det visar en avhandling från Linköpings universitet.
Kim Engstrand Lund Publicerad

Forskaren Gustav Tinghög har undersökt de samlade kötiderna för nästan 5 000 personer i Östergötlands län under 2007. Det visade sig att folk med hög disponibel inkomst har 43 procent kortare väntetid till planerad allmänkirurgi och 27 procent kortare till ortopedi.

- Det inte så många dagar som det handlar om. Men det är heller inte rimligt med skillnader inom vården. Inkomsten ska inte spela någon roll för tillgången till vård, säger Gustav Tinghög.

Till allmänkirurgin skiljer det 14 dagars väntan mellan en hög- och låginkomsttagare. När det gäller vård inom gynekologi, ögonsjukvård, hjärt-kärlsjukdomar och urologi finns däremot inga skillnader. På det stora hela är Gustav Tinghög inte förvånad över resultatet.

- Nej vi hade en hypotes om att det skulle finnas skillnader. Det kan finnas flera orsaker. Kanske är det så att socioekonomiskt välbärgade individer vet vilka strängar man ska slå an på hos personalen. Det kan också bero på att vårdsystemet är utformat av höginkomsttagarna själva, säger han.

Göran Stiernstedt är chef för avdelning vård och omsorg vid Sveriges kommuner och landsting. Han blev inte ett dugg överraskad av avhandlingens slutsatser.

- Det finns tidigare undersökningar som visar på samma fenomen. Vården är en del av samhället och det är inte jämlikt, socioekonomiska förhållanden spelar roll. Din förmåga att ta kontakt och tillgodogöra dig information har säkert en koppling till utbildningsnivå och därmed eventuellt även din inkomst, säger han.

Det finns problematik inom delar av vården som är svåra att åtgärda så det är viktigt att ständigt uppmärksamma frågan anser Göran Stiernstedt.

- Jag är övertygad om att vårdpersonal gör sitt bästa för att agera jämlikt men ibland kanske det händer att vården omedvetet gynnar högutbildade, säger han.

På Sveriges kommuner och landsting är de engagerade i att minska väntetiderna och de som har mest att tjäna på det enligt Göran Stiernstedt är de lågavlönade.

Gustav Tinghögs avhandling visar även att en persons kön inte påverkar kötiden, något han ser som ett positivt resultat.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.