Det kan den fråga sig som har följt den inflammerade debatten om Byggnads blockad av det lettiska företaget Laval un Partneri, som fick bygguppdrag på Söderfjärdsskolan.
Regeringen har hotat att ta de statliga företagen ur Svenskt Näringsliv, LO har hotat att ompröva sin positiva inställning till EU-medlemskapet och Svenskt Näringsliv har finansierat en mycket dyr advokat, som ska driva Lavals sak trots att företaget inte är medlem i arbetsgivarorganisationen.
Det är synnerligen skarpa uttalanden och ovanliga insatser som olika aktörer gjort. Läget blev än mer laddat när arbetsdomstolen (AD) visserligen konstaterade att Byggnads kunde fortsätta sin blockad, men inte slutgiltigt avgjorde målet. AD avvaktade medan man begärde att EG-domstolen yttrade sig. Två frågor ställdes till EG-domstolen. Den ena handlade om ifall det är ett brott mot den fria marknaden när facket använder stridsåtgärder för att få avtal. Den andra frågar om Sverige kan ha kvar en lagstiftning som förhindrar social dumpning med hjälp av utländska kollektivavtal.
Den lilla skolan i Vaxholm har blivit huvudrollsinnehavare när principfrågor i EU-samarbetet frontalkrockar med varandra. Vad det handlar om är ifall svenska löner och villkor ska gälla på den svenska arbetsmarkanden, eller om den fria rörligheten för tjänster (men även varor) är viktigare än dessa villkor.
I Sverige har parterna valt att via kollektivavtalet komma överens om villkoren. I andra europeiska länder finns andra lösningar. Vanligt är lagstiftning om till exempel minimilöner. Om ett utländskt tjänsteföretag vill verka i ett sådant land kan det räcka med att följa miniminivån för att accepteras.
I Sverige är det mer komplicerat. Facket anser att ett utländskt tjänsteföretag som verkar här ska följa och helst ha svenskt kollektivavtal. Det räcker inte heller att följa nivån om lägstalöner i avtalet, utan lönen ska fastställas i förhandlingar där man tar hänsyn till arbetets art och andra faktorer som påverkar lönen.
Facket har flera starka argument för sin hållning. Det företag som verkar i Sverige och har arbetskraft här möter också ett svenskt kostnadsläge. Livsmedel hyror, resor, hela prisnivån i vårt land måste även utländsk arbetskraft kunna klara. En mycket viktigt princip är att lönen sätts utifrån det arbete man utför, inte utifrån vilket land man är medborgare i.
Om facket avlägsnar sig från detta förhållningssätt är risken att utländska företag dumpar lönerna i landet. Svensk arbetskraft måste så småningom följa efter för att inte förlora sina jobb. Levnadsstandarden bland många löntagare kommer att sjunka
Det är anledningen till att HTF, som första tjänstemannaförbund, förklarade att man stödde Byggnads blockad och vidtog sympatiåtgärder. För HTF:s medlemmar, som finns i tjänstesektorn, har erfarenheter av hur löner kan pressas nedåt. Ett sådant exempel är när företag har valt att lägga ut sin telefonväxel eller annan intern verksamhet till callcenterföretag, ofta etablerade i glesbygd. I lönestatistiken visade det sig redan år 2002 att lönenivån för övertagande personal är ca 2 000 kronor lägre i månaden jämfört med de som först gjorde jobbet.
Om en fri rörlighet av tjänster skulle innebära att utländska företag i Sverige inte behöver följa våra villkor förlorar alla på det. Då handlar det om en stark press på svensk levnadsstandard. Byggnads uppger att man redan har mött utländska entreprenörer som i extrema fall betalat månadslöner på 3 000 till 4 000 kronor.
Enligt svenska fack är utländska arbetstagare välkomna hit, men de ska erbjudas likvärdiga villkor som finns i landet. Parternas metod att garantera det är kollektivavtalen, inte lagstiftning som i många andra EU-länder. Det är just det som EU:s rättsapparat ska testa hållbarheten i.

Carl von Schéele
chefredaktör