Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sjuka och arbetslösa ratas av arbetsgivarna

Inga åtgärder tycks hjälpa dem i "det verkliga utanförskapet" tillbaka till arbete. Därför vill TCO att man skapar en social arbetsmarknad som fack och arbetsgivare är med och utformar.
Linda Svensson Publicerad

Runt hälften av personalcheferna drar sig för att anställa sjukskrivna eller långtidsarbetslösa. Det visar en rapport från TCO där man låtit SCB intervjua 1 800 personalchefer. Idealarbetskraften för personalcheferna är unga under 30 med avslutad utbildning.

Arbetsmarknaden blev tuffare i och med den ekonomiska krisen på 90-talet. Då höjdes tröskeln in på arbetsmarknaden och den ligger kvar på samma höga nivå i dag. Samtidigt har de så kallade reträttjänsterna försvunnit. Det var arbeten vikta för de trotjänare som inte längre var högpresterande.

TCO kritiserar regeringens fokus på det personliga ansvaret för dem som står utanför arbetsmarknaden. Politiken som syftar till att göra det mer lönsamt att arbeta än att inte göra det kan få oönskade konsekvenser menar man.

- Politiken bygger på felaktiga antaganden om människors arbetsmoral. Om inget görs kan väldigt allvarliga saker hända. Pressen på de sjukskrivna i och med den nya rehabiliteringskedjan gör att fler antagligen kommer att tvingas till bidragsförsörjning, vilket låser dem ännu mer ute från arbetsmarknaden, säger Kjell Rautio, utredare på TCO.

Regeringen har aviserat en fas tre i jobb- och utvecklingsgarantin, men det är ännu okänt vad den går ut på.

- Förmodligen handlar det om en social arbetsmarknad, men det vet vi inte, för vi är helt utestängda från de diskussionerna, säger Roger Mörtvik, TCO:s samhällspolitiske chef.

Han menar att det är viktigt att arbetsmarknadens parter, det vill säga fack och arbetsgivare, är med och utformar den sociala arbetsmarknaden. Det kan till exempel vara varaktiga åtaganden från företag och stat att erbjuda sjukskrivna eller långtidsarbetslösa arbete och arbetsgivarna generösa bidrag för att ta emot dem i utanförskapet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.