Han fick med sig TCO-ordföranden Sture Nordh och övriga sexton tjänstemannaförbund på idén. Kampanjen startade med en debattartikel i DN 9 november och filmer i reklamfinansierade tv-kanaler.
Yngre och välutbildade ska lockas till en ny sajt, facketforandras.nu. Där uppmanas besökarna att ge sin syn på framgång och vad facket ska hålla på med. Klicka på knappen "Förändra oss!"
Iinbjudan till dialog är inte bara en gest; det är en nödvändig åtgärd. "Med självkritisk analys, stor lyhördhet och stark reformvilja är vi övertygade om att det går att vända trenden", skriver Sture Nordh. Ett exempel på självkritik är att facket inte lyckats visa att det gemensamma och individuella hör ihop. Sif hade en gång en "tagline" under loggan: för individen i kollektivet. Det var rätt tänkt, men gemensamt låter så mycket bättre.
TCO har också beställt en opinionsundersökning. Den visar att facket behövs på arbetsplatsen och arbetsmarknaden. Däremot svarar bara var tredje tillfrågad att de behöver facket för egen del i hög grad. Fiasko grande! Eller?
Det är klokt att vara självkritisk. Men det får inte bli en självkritik in absurdum. Lägger man ihop dem som svarat "i hög" och "i liten" grad blir resultatet att sju av tio anser sig behöva facket för egen del. Det är inga dåliga siffror. I en väl fungerande arbetsmarknad måste flertalet anställda kanske aldrig aktivera den service som deras fackförening erbjuder. De ska dock kunna räkna med stöd den dag de behöver.
En överdrift åt andra hållet är följande kaxiga påstående på nya sajten: "Vi har redan fixat bra saker som världens bästa föräldraledighet och skydd mot att bli uppsagd". Hur många håller med om det? Knappast dom som trillat ut genom hålen i schweizerosten Las.
Även LO-förbund planerar kampanjer. IF Metall som förlorat 10 000 medlemmar i år (minus 35 000 totalt i TCO-förbunden) drar igång en rekryteringssatsning som beräknas kosta 30 miljoner under två år (ca 40 miljoner för TCO-kampanjen).
- Det är oerhört viktigt att se till att alla som börjar jobba i industrin får frågan om de vill gå med i facket, säger IF Metalls ordförande Stefan Löfven.
Yes! Detta är nog kärnfrågan. Sif har i ett flerårigt projekt Fackets kraft jobbat för att öka närvaron på arbetsplatserna och få de förtroendevalda att fråga alla nyanställda: Vill du bli medlem? Vår tids kollegor går inte med bara för att föräldrarna var fackligt anslutna eller för att jobbarkompisen är det.
Det är "back to basic" som gäller. Rekrytera (välkommen i gemenskapen), organisera (klubb eller ombud på jobbet) och teckna kollektivavtal. Lön, arbetstider, pension och försäkringar är de viktigaste skälen till att vara med, nu som då det började.
Under Sifs första decennium, 1920-talet, halverades antalet medlemmar från ca 600 till 300. När förbundet slog in på en facklig linje och började löneförhandla lyckades man på fem år öka till nära 6 000 medlemmar. Det visar vägen för nya förbundet Unionen och övriga TCO-fack. Vi ses på barrikaderna - när det behövs.
BJÖRN ÖIJER
Yngre och välutbildade ska lockas till en ny sajt, facketforandras.nu. Där uppmanas besökarna att ge sin syn på framgång och vad facket ska hålla på med. Klicka på knappen "Förändra oss!"
Iinbjudan till dialog är inte bara en gest; det är en nödvändig åtgärd. "Med självkritisk analys, stor lyhördhet och stark reformvilja är vi övertygade om att det går att vända trenden", skriver Sture Nordh. Ett exempel på självkritik är att facket inte lyckats visa att det gemensamma och individuella hör ihop. Sif hade en gång en "tagline" under loggan: för individen i kollektivet. Det var rätt tänkt, men gemensamt låter så mycket bättre.
TCO har också beställt en opinionsundersökning. Den visar att facket behövs på arbetsplatsen och arbetsmarknaden. Däremot svarar bara var tredje tillfrågad att de behöver facket för egen del i hög grad. Fiasko grande! Eller?
Det är klokt att vara självkritisk. Men det får inte bli en självkritik in absurdum. Lägger man ihop dem som svarat "i hög" och "i liten" grad blir resultatet att sju av tio anser sig behöva facket för egen del. Det är inga dåliga siffror. I en väl fungerande arbetsmarknad måste flertalet anställda kanske aldrig aktivera den service som deras fackförening erbjuder. De ska dock kunna räkna med stöd den dag de behöver.
En överdrift åt andra hållet är följande kaxiga påstående på nya sajten: "Vi har redan fixat bra saker som världens bästa föräldraledighet och skydd mot att bli uppsagd". Hur många håller med om det? Knappast dom som trillat ut genom hålen i schweizerosten Las.
Även LO-förbund planerar kampanjer. IF Metall som förlorat 10 000 medlemmar i år (minus 35 000 totalt i TCO-förbunden) drar igång en rekryteringssatsning som beräknas kosta 30 miljoner under två år (ca 40 miljoner för TCO-kampanjen).
- Det är oerhört viktigt att se till att alla som börjar jobba i industrin får frågan om de vill gå med i facket, säger IF Metalls ordförande Stefan Löfven.
Yes! Detta är nog kärnfrågan. Sif har i ett flerårigt projekt Fackets kraft jobbat för att öka närvaron på arbetsplatserna och få de förtroendevalda att fråga alla nyanställda: Vill du bli medlem? Vår tids kollegor går inte med bara för att föräldrarna var fackligt anslutna eller för att jobbarkompisen är det.
Det är "back to basic" som gäller. Rekrytera (välkommen i gemenskapen), organisera (klubb eller ombud på jobbet) och teckna kollektivavtal. Lön, arbetstider, pension och försäkringar är de viktigaste skälen till att vara med, nu som då det började.
Under Sifs första decennium, 1920-talet, halverades antalet medlemmar från ca 600 till 300. När förbundet slog in på en facklig linje och började löneförhandla lyckades man på fem år öka till nära 6 000 medlemmar. Det visar vägen för nya förbundet Unionen och övriga TCO-fack. Vi ses på barrikaderna - när det behövs.
BJÖRN ÖIJER
