Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sifferlöst är modellen för fastighetsbranschen

Tjänstemännen i fastighetsbranschen har slutit ett treårigt avtal. Det är dessutom helt sifferlöst, vilket innebär att lönebildningen sköts lokalt.
Göran Jacobsson Publicerad 10 maj 2010, kl 13:45

Det är den hittills längsta avtalsperioden. De flesta andra avtal löper på 18 till 24 månader. Det tredje året i avtalet för de fastighetsanställda tjänstemännen är möjligt att säga upp.

- Fastighetsbranschen är stabil och det gör att vi kan diskutera mer långsiktiga lösningar. Om något särskilt skulle inträffa kan vi ju säga upp det sista året, säger Krister Strålberg, avtalsansvarig hos Unionen.

I branschen finns runt 9 000 tjänstemän. Hälften av dem finns i privata fastighetsbolag medan de övriga arbetar i kommunala och kooperativa företag. Unionen har 3 500 medlemmar i branschen. Dessutom har Ledarna, SKTF, Sveriges Ingenjörer, Akademikerförbundet SSR, Civilekonomerna, Jusek och Sveriges Arkitekter skrivit under samma avtal.

- Ett treårigt avtal ger våra medlemsföretag bättre möjligheter att överblicka, säger Christian Dieckmann, förhandlingsdirektör hos Fastigo.

Han säger att det finns ett förtroende mellan fack och arbetsgivare och att det är detta som gör det möjligt att sluta långa avtal och avtal utan centralt fastställda lönepåslag.

Sifferlösa avtal är inte nytt i fastighetsbranschen. Christian Dieckmann säger att sådana avtal tvingar företagen att lägga mer tid på lönesamtal och föra en kontinuerlig dialog med de anställda. För att modellen ska fungera behövs fackliga företrädare, anser Fastigos förhandlingsdirektör.

- Vi kan se att de sifferlösa avtalen fungerar. Löneutvecklingen har varit 14 procent de senaste tre åren, säger fackets Krister Strålberg.

Han säger att förutsättningen för de sifferlösa avtalen är att arbetsgivaren ordnar utvecklings-, löne- och uppföljningssamtal och att det finns lönekriterier som är kända av alla anställda.

- Om en anställd har en dålig löneutveckling är det arbetsgivarens skyldighet att rätta till det och skapa en personlig utvecklingsplan, säger Krister Strålberg.

Han påpekar dessutom att de centrala parterna genomför kontinuerliga utvärderingar av löneutvecklingen.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.