Visserligen består exporten till 80 procent av industriprodukter och importen till 79 procent. Industrin är alltså viktig för vår välfärd, men hur den skapas är mycket mer komplicerat än den traditionella bilden av industri som exporterar varor. I själva verket har allt som exporteras producerats i ett komplicerat samspel mellan varor och tjänster. Privat tjänstesektor är enormt viktig för exporten. Man kan inte heller påstå att den offentliga sektorn inte spelar någon roll för den.
Eftersom Sverige har en modern och högt utvecklad ekonomi är det inte längre särskilt klokt att ha förenklade bilder om exportindustrin som välfärdens motor, utan det är dags att nyansera bilden och se hur olika sektorer samspelar när varuproduktionens värde och tjänsteproduktionens värde skapas.
Ett pionjärarbete för att nyansera bilden och lyfta fram den privata tjänstesektorn har gjorts av HTF genom rapporten "Utan de privata tjänstebranscherna stannar Sverige". Den presenterades på debattsidorna i förra numret av Lön&jobb. Artikeln följdes upp av ett seminarium för några veckor sedan där den kallades ett pionjärarbete.
Ingen som är intresserad av dessa frågor hävdar att tjänstesektorn är betydelselös, men dess rätta tyngd och värde är det få som framhåller.
Hälften av BNP svarar tjänstebranscherna för och handeln är den enskilt största branschen med 11 procent av BNP, enligt rapporten. Denna enda siffra visar hur viktiga tjänsterna är för samhällsekonomin, men det kan visas på många andra sätt också.
Om Sverige ska behålla sin plats i välfärdsligan måste våra produkter och tjänster vara högt specialiserade så att det finns en efterfrågan på dem i andra länder. När produktivitet i vårt land ökar leder det till att våra produkter vässas, blir mer avancerad och får högre kvalitet.
Om de pengar som frigörs tack vara ökad produktivitet används för investeringar och utveckling är det nyttigt för samhällsekonomin. Av de fyra branscher som har bäst produktivitetsutveckling är två från tjänstesektorn: transporter och handel inklusive hotell och restauranger.
I diskussionen under seminariet var det snarare samspelet mellan varor och tjänster som framhölls än skillnaderna i vikt mellan industriproduktion och tjänsteproduktion. Det är till exempel så att den som köper en ny bil egentligen köper en vara med ett tjänstepaket där service, finansiering och försäkringar ofta ingår. Och vi är en stor grupp som aldrig skulle kunna köpa en dator om inte supporttjänster ingick i priset. Granskar man än mer komplicerade produkter blir detta samspel ännu viktigare och tydligare.
På seminariet framhöll olika deltagare områden, som flygets roll för globaliseringen eller för den delen den offentliga sektorns betydelse. Ett exempel på seminariet var en arkitektfirma som ritade sjukhus åt beställare i utlandet. Den hade inte fått sina order om inte den svenska sjukvårdens höga kvalitet hade varit välkänd i dessa andra länder. Tack vare den offentliga sjukvården blev arkitektfirman ett tjänsteexporterande företag.
Allt kan alltså sägas hänga ihop, men vi har alltför dåliga kunskaper om samspelet mellan industri och tjänstesektor eller om tjänstesektorns betydelse för samhällsekonomin eller om hur dess utveckling bygger välfärd.
En uppgift för Unionen är att driva på forskning om tjänstesektorn och samspelet mellan de olika branscherna i näringslivet. Men det nya förbundet har kanske en ännu större uppgift i att ändra bilden av näringslivet så att vi inte ser det som industri och tjänster utan som något gemensamt.

Carl von Schéele