Men det allra viktigaste är att man planerat semestern ordentligt.
- Det blir lätt så att den inte alls är genomtänkt och att allas röster är hörda, utan det tas ett beslut bara. Men det är bra om alla berörda accepterar vad som ska ske.

- Om man inte kan göra alla nöjda i år får man försöka förhandla och göra det den andre vill nästa semester i stället. Annars hinner man inte långt innan någon börjar sura, för att den känner sig överkörd och då blir det ju bara tråkigt.

Att ha realistiska förväntningar på semestern är också viktigt, säger Ingemar Gens.

- Om man exempelvis åker långt bort, som till Thailand, så kan förväntningarna stå i proportion till resans längd. Men det kan också vara jobbigt att åka så långt bort, till en annan kultur med annan mat och så vidare. Och då är det bra att alla som ska med får veta det.

Brist på pengar kan skapa många problem. Därför bör alla vara medvetna om hur stor semesterkassan är och vara överens om hur pengarna ska användas.

- Normalt ska man inte dra in barnen i sådant som de ändå inte kan påverka. Men när det gäller semesterkassan så ska man ha en ganska öppen dialog om det. Och det är faktiskt bra för familjens sammanhållning, säger Ingemar Gens.

Det första man bör göra är att räkna efter och se vad man egentligen har råd med, påpekar han. Och man behöver inte alltid resa bort. Barn kan tycka det är jättehäftigt att bo på ett lyxhotell med pool även om det ligger nära hemmet.

- Alla måste också inse att man kan tvingas avstå från något för att få något annat. Själv kanske man tycker att om jag bara får ta en drink i restaurangen varje kväll så kan jag vara med när dom andra åker karusell på nöjesparken en dag.

Hur löser man problemet med att den ene i förhållandet fasar över det årliga besöket hos den andres släktingar?

- Då måste den andre vädja och förklara att det här är väldigt viktigt för mig och kanske också påpeka att släktbanden ju också är viktiga för barnen. Sedan får man försöka förhandla så att båda blir nöjda. Man kanske kan bestämma att om man åker till släktingarna i några dagar så kan man göra något som den andre verkligen vill göra sedan.

- I en välvillig familj går sådant här säkert att lösa så att alla blir nöjda. Och all sådan omtanke, som grundar sig i en gemensam önskan om att det ska bli bra för båda, stärker förhållandet.