Roger Olsson skrev under och ångrade sig nästan omedelbart. Två dagar senare bad han i ett mejl att få behålla jobbet. Styrelsen sa nej. Han kontaktade Unionen som sa att han hade blivit utsatt för en provocerad uppsägning och att den därför inte borde gälla. Styrelsen å sin sida kontrade med att skaffa en advokat.
Så långt var det lugnt utåt sett. Först när medlemmarna fick kallelse till årsmötet i mars blev de varse motsättningarna. "Vi fick hicka" säger en medlem om den tresidiga bilagan från styrelsen. "Hur kan man hänga ut någon på det här viset" undrar en annan.
Vallentuna tennisklubb har 350 medlemmar, 90 ledarledda lektioner i veckan, tre inomhusbanor och två utomhus. Vi sitter intill de tegelröda grusbanorna. Smash, i nät, äsch. Två uppsluppna män attackerar den gula bollen på den ena banan, den andra står tom. Roger Olsson har varit tränare i tolv år, varav fem i Vallentuna. Han har en vision om hur fler ska hitta till klubben, allt från tävlingsspelare till fyraåriga Lisa till åttiofemåriga Märtha. Kanske också en minitennisbana här, ett bollplank där. Roger Olsson pekar. När han var ung klättrade han över stängslet för att smygträna på serven och han önskar att dagens ungdomar skulle göra detsamma, att de skulle vilja spela mer än bara på bokade träningstider.
I bilagan redogjorde styrelsen för sin syn på Roger Olssons arbete: Samarbetsproblem... Han kommer för sent till jobbet, redovisar kontanta medel från turneringar för sent... Han köpte en strängningsmaskin för 70 000 kronor och en vält till utebanorna för 52 000 kronor fast det uttryckligen har sagts att han inte får göra inköp över 5 000... Han är en "go gubbe" men... Vi måste sätta ned foten en gång för alla.
- Jag vet att jag har gjort fel, jag har bestämt tävlingar utan att fråga styrelsen, jag har köpt grus, jag har skött klubben på gott och ont. Men styrelsen har varit svag, vi har inte fått några arbetsbeskrivningar och jag har inte fått semesterersättning på fem år. Ordföranden fick 5 000 kronor i månaden under 2007 för att sköta det löpande administrativa men det blev aldrig gjort, säger Roger Olsson.
Unionen stämde tennisklubben i tingsrätten och yrkade semesterersättning, skadestånd på 50 000 kronor samt att uppsägningen skulle förklaras ogiltig.
Roger Olsson fortsatte jobba men kunde inte sova. Han klev upp och åt på nätterna, gick upp i vikt, glömde sin egen tennis, kände sig alltmer ur form.
Och så kom dagen för årsmötet. I vanliga fall brukar det komma några personer, den här gången kom det hundra medlemmar. Fördel Roger, eller inte? Han var beredd på det värsta.
Mötet blev upprört, majoriteten ville ha honom kvar, men många hårda ord utväxlades i båda läger. Styrelsen beviljades inte ansvarsfrihet och inget beslut kunde tas.
- Det var skitjobbigt, jag visste fortfarande inte om jag skulle få vara kvar eller inte. Men jag skulle ha gått direkt om det inte var för det fantastiska stöd jag känt från medlemmarna, säger Roger Olsson.
Stödet kom att bli så stort att det var styrelsen som till slut fick avgå. En ny styrelse valdes en månad efter det avblåsta årsmötet och Roger Olsson fick behålla jobbet. Semesterpengarna har han också fått och stämningsansökningen har dragits tillbaka.
"Nu har ordentliga arbetsbeskrivningar och riktiga rutiner för skötsel av det ekonomiska utlovats. Håller man det", säger en medlem, "kan det bli riktigt bra. Tennisverksamheten blomstrar i vilket fall som helst. Roger Olsson gör ett fantastiskt jobb som chefstränare."
- Om man ska se det positiva, så skulle det inte ha kommit en ny styrelse med ett så stort engagemang om inte det tråkiga hade hänt, säger Roger Olsson.
Vi går in på banan och medan fotografen letar en bra vinkel visar chefstränaren hur man ska serva. Inte så här, säger han och håller racketen som en flugsmälla, men så här. Lite annan fattning, en sväng med racketen bakom huvudet och sedan fram. För säkerhets skull gör han det i ultrarapid också, men det hjälper inte en novis. Annars är det just barn i alla åldrar som är nybörjare och vuxenspelare som börjat på nytt som han tycker bäst om att träna.
- Jag är bra på att läsa av grupper och hitta elevens nivå, men jag är ingen elittränare.
Roger Olsson säger att han mår otroligt bra och jag tror honom när han pratar om klubben och tennis och sina visioner för då visar han med hela sin kropp hur engagerad han är, men när det kommer till det här andra är det något som skaver.
- Det fanns några som jag tyckte jättebra om, men de har vänt mig ryggen.
Kasta nu, ropar fotografen och jag slänger iväg en boll. Roger Olsson svarar med en hård backhand.