Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Privat kontra offentligt

De som alltid jobbat i privata sektorn brukar ha en del föreställningar om hur det är på den offentliga sidan.
Men de chefer som tagit steget över ser att likheterna är större än skillnaderna.
Annika Larsson Publicerad

Skillnaderna handlar till exempel om regler kring informationshantering: börsens regler eller offentlighetsprincipen? Syftet med verksamheten kan också skilja - vinstmaximering åt aktieägare eller största möjliga samhällsnytta?

Ulf Sjöberg är verksamhetschef på SKTF-centret i Malmö. Han har tidigare varit ansvarig för chefsmedlemskapet inom Unionen och själv arbetat som chef i näringslivet och försvaret i många år. Han tror att chefer som söker sig till det offentliga vill påverka samhällsutvecklingen, medan de som söker sig till privata företag mer drivs av att göra karriär.

Det finns undersökningar om hur chefer i respektive sektor ser på sitt uppdrag och agerar. De brukar komma fram till att privata chefer är mer benägna att ta risker, att de inte jobbar lika långsiktigt och är mer resultatinriktade.

- Det ligger i sakens natur. Är uppgiften att skapa vinst, utveckla och nå en större marknad så måste du satsa, konstaterar Ulf Sjöberg.

I det privata kan du påverka intäktssidan men i offentlig verksamhet sätter politikerna ramarna. Anslagen du får är de resurser du har att jobba med.

Vilka värden det är som mäts och belönas har, enligt Ulf Sjöberg, stor inverkan på ledarskapet. Men att det skulle ställas olika krav på ledare i respektive sektor tror han inte. Istället tror han att det kommer bli vanligare att människor hoppar mellan de olika sektorerna. De skillnader som finns menar han snarare beror på typ av verksamhet.

Man brottas med ungefär samma problematik. Det gäller att hitta det som motiverar och engagerar medarbetarna. Att vara chef är en yrkesroll, oavsett typ av verksamhet. Det hårda, med regler och liknande, får man lära sig, säger Ulf Sjöberg.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.