Nya jämställdhetslagen:
Bättre stöd för facket

Många vill veta hur den fungerar, men få har ännu använt den. Så kan läget med den nya jämställdhetslagen sammanfattas. Från fackligt håll tror man på lagen.

Den 1 januari i år infördes en ny lag om jämställdhet. En lag som ger facket större möjligheter att upptäcka och åtgärda osakliga löneskillnader. Intresset för den nya lagen är stort bland SIF:s förtroendevalda.
–Det jag har märkt är att man vill ha reda på vad lagen säger. Jag åker runt som aldrig förr, berättar Irene Sundelin, jämställdhetsansvarig på SIF.
Det som skiljer den nya lagen från den gamla är två saker: Dels har det lokala facket rätt att numera vara med när löner sätts. Dels ska facket ha rätt till samma uppgifter som arbetsgivaren för att kunna göra lönejämförelser.
–Men det är inte reservationslöst, utan begränsat till de fall som går att jämföra, säger Irene Sundelin.
Det är svårt att värdera om två jobb är lika. I paragraf fyra i jämställdhetslagen anges fyra punkter från vilka man utgår:
kunskap och färdigheter
ansvar
ansträngning, både fysisk och psykisk
arbetsförhållanden, arbetsmiljö
Den nya jämställdhetslagen drevs fram till stor del efter problem med lönekartläggningen på Scania i Katrineholm. SIF-klubben förvägrades att ta del av löneuppgifter från anställda som tillhörde andra fackförbund. Trots att man nu har en ny lag till stöd för sin sak har arbetet på Scania lagts ned.
–Jag tröttnade helt enkelt. Företaget visade mig inte det jag ville se utan hittade kryphål hela tiden, säger klubbordförande Hans Eklund.
Han tillägger att han lagt ned arbetet med en lönejämförelse med JämO:s goda minne. I stället har han föreslagit att man ska göra en jämförelse inom hela Scania.
–Jag ser framtiden an med tillförsikt. Man ska komma ihåg, tycker jag, att det är företagets ansvar att se till att vi har jämställda löner. Det är inte fackets eller de anställdas ansvar, säger Hans Eklund.

LINDA SVENSSON© siftidningen 2001

Den mest kända jämförelsen

av arbeten kom fram i det så kallade barnmorskemålet som JämO drev. Arbetsdomstolen gav JämO delvis rätt, barnmorskans och sjukhusteknikerns arbeten gick att jämföra. Däremot menade man att löneskillnaden inte berodde på kön.