Vi har alla mött det: knorrandet kring att vissa personer "aldrig" plockar ur diskmaskinen eller tar sig större friheter än andra. Han som tar alla bananerna ur fruktskålen, hon som använder firmabilen för privata ärenden, han som talar så högt i telefon...
- Att man ibland irriterar sig på personer i sin närhet hör till vardagen, både på jobbet och hemma, säger Leif Stenberg, ledarcoach och terapeut. Han menar att vi människor ibland behöver få utlopp för allmän frustration genom att grumsa över triviala saker.
- Det blir som ett slags reningsbad. Men samtidigt är vi olika känsliga. En del människor kan ta väldigt illa vid sig av andras irriterade kommentarer, särskilt om de är återkommande och tonläget hårt.
Han påpekar att klagomål och missnöje påverkar också dem som inte är direkt inbegripna.
- Det är med gnäll som med passiv rökning, man blir utsatt hur som helst.
En chef bör därför ha koll på relationerna i arbetsgruppen, till exempel genom att delta i fikarasterna, säger han.
- Där kan man pejla in läget ganska väl, känna av signaler. Gör man det regelbundet är det lättare att avgöra om eventuellt gnabb handlar om vänliga gliringar med glimten i ögat, tillfälliga svackor eller reella problem.
Han påpekar också vikten av att chefen håller sig à jour med vad medarbetarna gör på jobbet. Inte i kontrollsyfte, utan för att kunna ge bra återkoppling och få förståelse för eventuella motsättningar mellan olika personer.
Katrin Wicén, psykolog med egen chefserfarenhet, säger att chefen har ett stort ansvar - även om man kan tycka att de anställda ska klara att själva reda ut små förtretligheter mellan sig, eller lära sig att stå ut med varandras egenheter.
- Jag gillar ordet förebygga, till exempel genom att med jämna mellanrum låta folk lufta sina åsikter.
Hon tycker att chefer, redan då de tillträder, bör stämma i bäcken och visa var gränserna går, men utan pekpinnar.
- Tydliga chefer skapar trygga grupper.
Det går också att arbeta aktivt för bra relationer mellan medarbetarna.
- Istället för att använda arbetsplatsträffar för att sprida sin egen information kan man satsa den tiden på att lära känna varandra och utvecklas som grupp, säger Leif Stenberg.
Regelbundna utvecklingssamtal och en och annan gemensam personalaktivitet på kvällstid är andra sätt att grundlägga ett arbetsklimat som i bästa fall förebygger både små och stora konflikter, anser han.
Men förebyggande i all ära - en dag kanske man ändå ser tendenser till att småsaker riskerar att växa till problem. Då måste ta itu med det, anser både Katrin Wicén och Leif Stenberg. Och det gäller att inte vänta för länge.
- Då riskerar det hela att förvärras, samtidigt som medarbetarnas förtroende för dig som chef minskar, säger Leif Stenberg. Och man måste våga var lite krävande, tränga sig på och tala om vad man vill. Det måste en chef kunna göra!
Han tycker man ska sätta sig ner med den person det gäller och ställa frågan rakt ut: "Vad är problemet och hur kan vi lösa det?".
Den här typen av samtal bör ske enskilt. Handlar det om en träta mellan två personer ska bägge vara med samtidigt, tycker Katrin Wicén.
- Så man får balans på problemet.
Det kan också vara idé att uppmana kontrahenterna att tala om sakfrågan, istället för att låta det hela bli en personfråga. De bör också använda så kallat jag-budskap, det vill säga ta upp det hela utifrån sin egen reaktion.
Om man som chef tycker att "problemet" inte är nåt problem, utan en oviktig småsak?
- Då måste man försöka sätta sig in i hur det känns för den personen. Det kanske är en skör människa, säger Leif Stenberg.
Katrin Wicén säger att det handlar om olika personlighetstyper.
- Inifrånstyrda människor kan gå ut med en grön och en röd socka utan att bry sig, medan utifrånstyrda oroar sig för vad grannen ska tycka. Den senare kategorin har också svårare att stå ut med att andra människor beter sig annorlunda än de själva.
Irriterade kommentarer om småsaker kan förstås också ha sin förklaring i annat. Den som gnäller på arbetskamraten som slarvar med disken kanske i själva verket är missnöjd med sina arbetsuppgifter. Det kan givetvis också finnas förklaringar i ett trassligt privatliv.
- Det är chefens roll att reda ut sånt och försöka få fram om det finns andra saker under ytan, säger Leif Stenberg. Han konstaterar att vuxna människor ibland beter sig som barn och att chefen följaktligen kan behöva agera som en förälder.
I värsta fall utvecklas småirritation till mobbning.
- Om någon klagar öppet på en arbetskamrat kan det sprida sig, så att hela gruppen ger sig på den personen, säger Leif Stenberg, medan Katrin Wicén påpekar att även en chef kan ryckas med, när någon påtalar ovanor och egenheter hos medarbetare.
Detta är viktigt att vara medveten om, säger hon, och föreslår att man har som regel att aldrig säga negativa saker om en person som inte är närvarande.
På många arbetsplatser finns scheman för disk och annat köksarbete. Det kan tyckas överflödigt bland vuxna människor, men både Leif Stenberg och Katrin Wicén tycker att det är värt att prova.
Ska chefen själv vara med på en sådan lista?
- Ja, är man regelbundet på plats ska man givetvis vara med, säger Leif Stenberg och Katrin Wicén håller med:
Det är viktigt att chefen är en bra förebild!