Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Monica Norberg slutar som a-kassechef

Publicerad

Monica Norberg slutar som a-kassechef

Efter 30 år på a-kassan, 22 år som föreståndare, lämnar Monica Norberg sin post. Hon blir kvar i ytterligare två år inom förbundet för att stötta sin efterträdare.

Hur känns det att bli vanlig anställd?
– Jättebra, det är ett fritt val. Jag är glad att förbundet tagit emot mitt förslag. Det känns som en eloge.
– Jag började på SIF redan 1958 och jobbade till 1963 när jag skulle få mitt andra barn. 1969 gick jag upp på förbundet för att be om anställningsbetyg. Jag passade på att fråga personalchefen om det fanns något jobb, men de hade precis anställt en person. Efter en vecka ringde han och sade att de hade sparkat henne och att jag kunde få jobbet.
Vad är den största skillnaden nu mot då?
– Det är svårare regler, en besvärligare arbetslöshetsförsäkring. Det är svårt att nå ut med information till medlemmarna. Men medlemmarna ser att det är politikerna, inte vi, som kommer på alla idiotiska regler.
Hade ni beredskap för den stora anstormningen av arbetslösa som kom i början av 90-talet?
– Det har man aldrig, det är det svåraste som finns att förutspå vad som kommer att hända. Vi jobbade jämt; lördagar, söndagar och på somrarna. Jag har en totalt lojal personal, de förstår medlemmarnas svåra situation. Jag är stolt över dem.
Vad är du mest stolt över från din tid som föreståndare?
– Jag är mest stolt över kassans renommé. Det är väldigt roligt att ha varit med och medverkat till att vi sluppit det dåliga rykte en del andra kassor haft. Vi har de kortaste handläggningstiderna.
30 år är lång tid, mycket måste ha förändrats.
– Ja, det är kul att ha varit med om allt. När jag började var man inte "du" med ombudsmännen, kvinnor fick inte ha långbyxor och ombudsmännen fick inte ha polotröjor.
– I början av 70-talet hade vi 3 500 direktanslutna medlemmar, i dag är de 63 000. Totalt har vi 350 000 medlemmar i a-kassan.

LINDA SVENSSON © siftidningen 1999

Fotnot: Monica Norbergs jobb delas upp på två efterträdare en föreståndare – Inger Lind-ström, och en försäkrings-chef – Anette Söderström.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.