Meningarna gick isär om värdet av jämställdhetspotter. IF Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman deklarerade att hans förbund inte tror på sådana utan föredrar traditionella låglönesatsningar. Då gynnas även lågavlönade män.
Håkan Petterson är andre vice ordförande i Kommunal. Han talade om den strukturella lönediskriminering som missgynnar kvinnor:
- Enstaka satsningar förslår inte. Det krävs små steg under lång tid. Jämställdhetspotter får inte bli en engångsföreteelse.
Inte heller Sacos ordförande Anna Ekström är någon vän av kvinnolöner. Men hon var ensam om att förespråka generellt större löneskillnader:
- En viktig funktion med lönen är att den ska sporra till bättre prestationer och locka folk att utbilda sig. Jag vill att utbildning ska löna sig.
Almegas förbundsdirektör Örjan Lenárd fick inget svar på följande fråga:
- Om ingen vill ha kvinnolöner, varför har vi det då?
Han och flera med honom noterade att ett vanligt inslag i årets centrala löneförhandlingar var att förhandlarna inte hade mandat. Gång på gång måste de vända sig till sina förbund för att kolla. Han efterlyste förnyelse och överraskningar i parternas agerande.
Avslutningsvis ombads deltagarna att skissa värsta scenariot för avtalsförhandlingarna 2010.
Karl Olof Stenqvist, vice vd i arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen:
- Att det blir en ordentlig lågkonjunktur och ett kraftigt fall i fackens medlemsantal. Om de gamla strukturerna ramlar ihop och vi får en fragmentariserad arbetsmarknad, då får vi ordentliga problem.
LO:s avtalssekreterare Erland Olauson och Sifs förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt instämde. Den senare hade ett tillägg:
- Att arbetsgivarna vägrar teckna centrala avtal till förmån för företagsavtal.
Enligt Lars-Bonny Ramstedt kan de berörda vara stolta över årets avtalsrörelse:
- För vi fick reallöneförhöjning, vi återinförde svenska modellen och vi grävde inte i småttigheter.
Ramstedt sa att man i Sif hade oroat sig för att det först färdiga avtalet skulle bli "allas golv". Det fördes uppslitande diskussioner om ifall det var klokt att vara återhållsam med kraven i en högkonjunktur när toppcheferna tar ut enormt höga löner för egen del.
LISBETH NIEMINEN
Håkan Petterson är andre vice ordförande i Kommunal. Han talade om den strukturella lönediskriminering som missgynnar kvinnor:
- Enstaka satsningar förslår inte. Det krävs små steg under lång tid. Jämställdhetspotter får inte bli en engångsföreteelse.
Inte heller Sacos ordförande Anna Ekström är någon vän av kvinnolöner. Men hon var ensam om att förespråka generellt större löneskillnader:
- En viktig funktion med lönen är att den ska sporra till bättre prestationer och locka folk att utbilda sig. Jag vill att utbildning ska löna sig.
Almegas förbundsdirektör Örjan Lenárd fick inget svar på följande fråga:
- Om ingen vill ha kvinnolöner, varför har vi det då?
Han och flera med honom noterade att ett vanligt inslag i årets centrala löneförhandlingar var att förhandlarna inte hade mandat. Gång på gång måste de vända sig till sina förbund för att kolla. Han efterlyste förnyelse och överraskningar i parternas agerande.
Avslutningsvis ombads deltagarna att skissa värsta scenariot för avtalsförhandlingarna 2010.
Karl Olof Stenqvist, vice vd i arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen:
- Att det blir en ordentlig lågkonjunktur och ett kraftigt fall i fackens medlemsantal. Om de gamla strukturerna ramlar ihop och vi får en fragmentariserad arbetsmarknad, då får vi ordentliga problem.
LO:s avtalssekreterare Erland Olauson och Sifs förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt instämde. Den senare hade ett tillägg:
- Att arbetsgivarna vägrar teckna centrala avtal till förmån för företagsavtal.
Enligt Lars-Bonny Ramstedt kan de berörda vara stolta över årets avtalsrörelse:
- För vi fick reallöneförhöjning, vi återinförde svenska modellen och vi grävde inte i småttigheter.
Ramstedt sa att man i Sif hade oroat sig för att det först färdiga avtalet skulle bli "allas golv". Det fördes uppslitande diskussioner om ifall det var klokt att vara återhållsam med kraven i en högkonjunktur när toppcheferna tar ut enormt höga löner för egen del.
LISBETH NIEMINEN
