Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Krisen i Europa pressar facken

I krisens spår har fackliga rättigheter satts på undantag i Europa. Kollektivavtal rivs upp och löntagarnas villkor och förhandlingsmöjligheter försämras då företagen gör vad de kan för att överleva.
Lina Björk, Lina Jonsson Publicerad 30 oktober 2013, kl 11:07

Har företagen i Europa tagit krisen som intäkt för att bortse från överenskomna regler för arbetsmarknaden? Det diskuterades under ett seminarium anordnat av LO, under tisdagen.   
I hårt drabbade länder som Grekland, Portugal, Irland och Spanien har man rivit upp ingångna kollektivavtal vilket gjort att förhandlingssystemet mellan arbetsmarknadens parter brakat ihop.

- Fackliga rättigheter hotas inte, de kränks. Att riva upp kollektivavtal i så många länder kan inte ses som olycksfall i arbetet. Det vi ser är att företagens frihet står över de fackliga rättigheterna, sade Samuel Engblom, chefsjurist på TCO.

Förra året presenterade EU-kommissionen det så kallade Refit-programmet, ett årgärdsprogram för att minska de administrativa bördorna för företag i Europa. I det fanns bland annat ett förslag om att arbetsmiljöområdet inte automatiskt skulle gälla företag med färre än tio anställda.

- Det finns en farlig diskussion i Europa om att man ska vända krisen genom att förenkla en massa saker för små och medelstora företag, exempelvis att så kallade mikroföretag inte skulle behöva ha kollektivavtal eller ta något arbetsmiljöansvar. Det är att gå åt helt fel håll. I kristider behövs det sociala skyddsnätet mer än någonsin, sade Marita Ulvskog Europaparlamentariker.

Rätten att organisera sig fackligt finns redan inskriven i ILO:s kärnkonventioner och även i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Men det hjälper föga när anställda är för rädda för att gå med i facket och när facken får böja sig för ekonomiska intressen. Förslag om ett socialt protokoll, som innebär att fackliga rättigheter aldrig ska vara underordnat,  är ett gammalt fackligt krav, som står sig än idag.

- ett socialt protokoll för att stärka arbetstagarnas rättigheter inte bara bör, utan måste hända, sade Johan Danielsson, EU-samordnare på LO.
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.