Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Karensdagen - hopplös och hatad av alla
Det fanns en tid då man slapp snoriga kollegor och hostande medpassagerare på tåget. Sen kom någon på det korkade påfundet karensdag och smittorna fick fritt fram.
När utomjordingarna en dag forskar kring civilisationens fall på planeten Jorden kommer de kanske att datera början till slutet 1992. Det var då den borgerliga regeringen införde karensdagen efter en krisuppgörelse med socialdemokraterna. Syftet var att på kort sikt minska utgifterna för sjukförsäkringen. Sedan lades Arbetslivsinstitutet ner så om utomjordingarna av en händelse skulle vilja kolla upp hur karensdagen fungerade på lång sikt blir de snopna (om de nu inte råkar hitta den här artikeln i gömmorna). Men de kan nog själva räkna ut vad som hände.
Karensdagen är kontraproduktiv. I stället för att stanna hemma när man är sjuk pallrar man sig iväg till jobbet och riskerar inte bara att smitta oskyldiga kollegor utan också pendlare. Som i sin tur smittar sina kollegor, deras barn, barnens lärare och så får lömska virus och elaka bakterier fritt fram att sprida sin avkomma.
Karensdagen är en ickefråga. Det har dessutom i kölvattnet av karensdagen uppstått något slags absurt ideal, som att det är ett tecken på lojalitet och ambition att ta sig till jobbet i vilket tillstånd som helst; se på mig jag sätter jobbet främst trots att jag läcker kroppsvätskor. Jag är oumbärlig.
Karensdagen är orättvis. Enligt en undersökning gjord av ett annat fack för några år sedan hade 60 procent av medlemmarna gått till jobbet flera gånger det senaste året trots att de egentligen borde ha stannat hemma. För många som lever på marginalerna är en karensdag helt enkelt utesluten. En barnskötare med en lön på 17 000 i månaden utsätts för oräkneliga virus och bakterier varje dag. Man behöver inte vara Einstein eller inte ens utomjording för att räkna ut vad det får för kostnader för samhället och företagen när en lågavlönad barnsköterska släpar sig till jobbet för att han eller hon inte har något val. Barnskötare kan inte jobba hemifrån om de är sjuka. Inte heller flygvärdinnor, kökschefer, sjuksköterskor, bilskolelärare, receptionister etc eller andra som i sitt dagliga jobb har störst möjlighet att smitta andra.
Karensdagen är dyr. Det säger sig självt att arbetsgivarna inte heller tjänar på karensdagen. Att stanna hemma en dag när man känner sig krasslig kan förhindra sjukdom från att bryta ut. Men när man väl har blivit så bautasjuk att man faktiskt tvingas ta inkomstförlusten av en karensdag - ja då stannar många hemma en dag extra eller två på arbetsgivarens bekostnad.
Karensdagen är livsfarlig. Nu går vi in i en ny influensaperiod. Så länge det rör sig om harmlösa förkylningsvirus eller kräksjukebaciller så må det vara hänt - för de flesta av oss. För kollegor med nedsatt immunförsvar är det värre. När våra antikroppar är upptagna med att mota bort förkylningsvirus så kan andra farligare sjukdomar, som till exempel cancer, få fritt fram att härja runt i våra nedbrutna kroppar. Penicillinresistenta bakterier är heller inget att leka med. Och när nästa pandemi kommer, lär folk med narkolepsiutbrottet i färskt minne, vara mindre benägna att köa i timmar för att få vaccin.
Så till de utomjordingar som eventuellt läser denna artikel någon gång i framtiden: Hitta ett maskhål eller använd er tidsmaskin och åk tillbaka till 1992 och rikta era hjärntvättningslasermojänger mot dåtidens politiker. För dagens politiker verkar inte villiga att göra något åt världens förestående undergång.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd
I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
Metro ansöker om rekonstruktion
Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.
I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.
En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.
Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.
Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.
Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.
