- Med tanke på konjunkturen och att arbetsgivarna gick ut med nollbud, får man vara ganska nöjd med att vi kom fram till 2,6 procent, säger Thomas Westerfors, som är utvecklingsingenjör på Phadia, ett företag som utvecklar och säljer allergitester.

Han tycker det är bra att restidsbegränsningen tagits bort och att det är de faktiska resorna man ska få betalt för. Att 0,2 procent ska avsättas till individuella kompetenskonton påverkar inte medlemmarna på Phadia nämnvärt, eftersom företaget redan idag erbjuder de anställda mycket kompetensutveckling.  

- Medlemmarna har inte sagt så mycket om det centrala avtalet, de vet att inget är klart förrän det lokala avtalet är klart. Vi har redan haft uppstartsmöten med arbetsgivaren, och vi räknar med att påbörja förhandlingarna nu i veckan.

Industri- och kemiavtalet är ett så kallat processavtal med stupstock. Det innebär att klubben och arbetsgivaren kan komma överens om en lägre löneökning än det centrala avtalet. Men Thomas Westerfors finner det scenariot högst osannolikt.

- I princip skulle vi kunna göra det, men då skulle vi behöva bli rejält kompenserade på något annat sätt.

Han tror tvärtom att man kan lyckas få ett bättre avtal lokalt. Förra året förhandlade klubben till sig 0,6 procent mer än det centrala löneavtalet. Dessutom har Phadia gått bra trots krisen.

- Vi har inte märkt av någon nedgång att tala om, hela branschen har varit ganska förskonad här i regionen. Vår försäljning har ökat med nästan 10 procent och vi hoppas hamna över avtalet i år igen eftersom vi gärna vill koppla löneförhandlingarna till bolagets resultat. Vi har ett bra förhandlingsklimat och brukar komma överens.

- Jag vill påstå att vi har bra ordinarie löner här. Det är inget som sticker ut, men inget som ligger för lågt heller. Och vi har absolut inte så låga lägstalöner som i det centrala avtalet. Det måste man säga är jättelågt, säger Thomas Westerfors.