Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Historiskt låga löneökningar

Inte någon gång i modern tid har löneökningarna varit så låga som i år. På hela arbetsmarknaden handlar det om 1,5 procent medan de anställda i näringslivet fått något större påslag.
Göran Jacobsson Publicerad

Det framgår av Medlingsinstitutets lönestatistik för juli månad i år. Siffrorna beskriver den procentuella förändringen från samma månad året innan. De privatanställda tjänstemännens löner har ökat med 1,7 procent medan arbetarna i samma branscher fått större lönepåslag - 2,1 procent.

- Löneökningarna är historiskt låga, men vi har även historiskt låga påslag i avtalen, säger Bo Enegren hos Medlingsinstitutet.

Han har inte kunnat hitta lika låga löneökningar i statistiken som sträcker sig bakåt till 60-talet. Bara under 90-talskrisen var lönepåslagen i närheten, då var de drygt 2 procent. Men han säger också att inflationen är betydligt lägre nu än under de tidigare decennierna.

Bo Enegren pekar på att det i de flesta avtalen inte finns några löneökningar alls i april och maj. De avtalade förändringarna i juni är därtill låga.

Än så länge rör det sig om preliminär statistik som kan komma att justeras uppåt, men troligen inte så mycket för de privatanställda.

Bland de privatanställda tjänstemännen har de på finans- och försäkringsbolag fått störst löneökningar medan tjänstemännen i hotell- och restaurangbranschen nästan inte fått några påslag alls.

Bland privatanställda arbetare är det tvärtom. Anställda i hotell- och restaurangbranschen tillsammans med dem i transportsektor har fått de allra största procentuella påslagen. Byggnadsarbetarna har samtidigt fått blygsamma lönehöjningar.

I industrin har arbetarna fått större ökningar än tjänstemännen. Fram till juli i år har industriarbetarnas löner gått upp med 1,9 procent medan tjänstemännens löner ökat med 1,5 procent.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.