Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Grått och tungt, men ack så nödvändigt

Begreppet kollektivavtal lockar knappast till läsning. Ordet är tungt, som "järnbalk" eller "betongkloss", det är abstrakt, grått och låter lite tråkigt. Ändå är det ett fundamentalt begrepp för den stora skaran av löntagare.<br />
Publicerad
För alla dem är kollektivavtalet en garanti för trygghet, i form av någorlunda hyggliga anställningsvillkor och löneökningar, och för inflytande i arbetslivet, eftersom detta till stor del bygger på att det finns avtal och fackklubb. Med kollektivavtal får man en skaplig balans mellan ledning och anställda på en arbetsplats.
Ja, kollektivavtalet är grått med många tunga formuleringar, som i inledningen av biltrafikens avtal som råkar ligga på mitt bord - "detta avtal gäller tjänstemän, med undantag för de som anges i 1.2 -1.4, som är anställda vid företag anslutna till Biltrafikens Arbetsgivarförbund..." - men det är likväl den grå grundsten som den svenska arbetsmarknaden vilar på.
För en tid sedan hördes positiva kommentarer från flera fackförbundsledningar när två ministrar tagit upp kollektivavtalets betydelse i ett utspel. Regeringens budskap var att stat, kommuner och landsting vid upphandlingar ska kunna kräva att intressenterna har villkor på kollektivavtalens nivå.
HTF:s ordförande Holger Eriksson var mycket nöjd, inte minst för att detta hindrar både svenska och utländska företag från att dumpa löner och anställningsvillkor i kampen om ett offentligt kontrakt.
Han har varnat för just detta, och förbundet har tillsammans med statstjänstemännen i ST krävt att staten kräver anställningsvillkor på kollektivavtalets nivå vid sina upphandlingar. HTF har ju erfarenhet av hur Ryanair genom pressade anställningsvillkor revolutionerar lågprisflyget i Europa. Andra flygbolag får mycket svårare att klara sig eftersom de, men inte Ryanair, accepterar anständiga ersättningar och arbetsförhållanden.
För HTF var det också naturligt att stödja LO-förbundet Byggnads i konflikten med kommunen i Vaxholm när lettiska arbetare skulle renovera en skola, men med sämre villkor än vad svenska byggföretag ger.
Det finns flera skäl för löntagarna att försvara kollektivavtalens roll i markandsekonomin:
Genom kollektivavtalen får löntagaren en mer jämbördig styrka med arbetsgivaren i förhandlingar om villkor och löner. Om löntagaren uppträder enskilt är det mycket lätt för arbetsgivaren att diktera villkor och spela ut individer mot varandra.
Även när lönesamtal sker mellan chef och medarbetare är det viktigt att komma ihåg, att vid dessa tillfällen är grunden ändå ett kollektivavtal där spelreglerna är uppsatta!
Kollektivavtal är under lång tid framöver det bästa systemet för oss löntagare, eftersom arbetsmarknaden inte är en marknad i egentlig mening. Den kan snarare liknas vid en samlingsplats där man skapar relationer och diskuterar ersättningar för att få ett arbete utfört, där man gör utfästelser och åtaganden i ett komplicerat förlopp jämfört med enkel varuhandel.
Ett annat skäl till att försvara kollektivavtalets ställning är att offentlig upphandling inte får medföra försämrade och dumpade villkor i arbetslivet genom att vi låter utländska tjänsteföretag verka här på andra villkor än svenska företag. Konsekvensen blir i så fall att skattemedel främjar en allmän försämring av levnadsstandarden i vårt land.
Bakom de uppmärksammade konflikterna på Ryanair och i Vaxholm ligger förändringar på EU:s inre marknad. Förslaget till tjänstedirektiv ska öka tjänsternas rörlighet över gränserna, men det goda i denna intention får inte medföra försämrade liv i länder med omfattande välfärd, som Sverige.
Detta har lett till den förnyade diskussionen om kollektivavtalets ställning. Det må vara lite grått och tungt till sin konstruktion, men nödvändigt för att livet ska kunna vara annat än bara slit. "Bread and roses" som en slogan löd under fackföreningsrörelsens begynnelse i USA, marknadsekonomins förlovade land.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.