Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Färre väljer facket

Publicerad

Organisationsgraden minskar långsamt men stadigt i Sverige. På sex år har anslutningen till facket minskat med fem procentenheter.

Sverige ligger fortfarande i topp, jämte Finland och Danmark, när det gäller fackligt medlemskap. I dag är 79 procent av alla anställda med i något fackförbund. För sex år sedan var det 84 procent.
- Det kan sättas i samband med den mer defensiva ställning facket intagit under de svåra åren på arbetsmarknaden. Och de slimmade organisationer vi har gör att tiden för fackligt arbete minskar. Går en ifrån och jobbar fackligt måste någon annan göra hans arbete. Det borde vara en facklig uppgift att jobba för rimlig bemanning, säger Anders Kjellberg, docent i sociologi vid Lunds universitet och verksam vid Arbetslivsinstitutet i Norrköping.
Minskningen är inte unik för Sverige. I många andra EU-länder har man haft en betydligt kraftigare minskning. I Frankrike är till exempel bara tio procent fackligt anslutna. I Storbritannien har det på 20 år minskat från 53 till 30 procent, och i Italien från 50 till 37 procent.
I Sverige är det många unga som väljer att aldrig gå med i facket. Bland 16-24-åringar har anslutningsgraden minskat från 62 till 45 procent. Studerande väljer ofta att skaffa sig ett medlemskap som varar studietiden ut, lockade av låga avgifter och bra förmåner.
IT-branschen går mot strömmen och ökar andelen fackligt anslutna. Fortfarande är det branschen med lägst anslutningsgrad, cirka 60 procent, men man ligger inte långt efter andra privata servicenäringar som handel, transport och hotell och restaurang. Det är främst de högutbildade som i ökad grad väljer att gå med i facket. De med lägre utbildning väljer allt oftare att avstå.
- En förklaring kan vara att IT-företagen har vuxit i storlek. Arbetsgivaren är inte lika närvarande som tidigare. Dessutom har branschen fler högutbildade och då stiger organisationsgraden, säger Anders Kjellberg.

LINDA SVENSSON© siftidningen 2001

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.