Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Får man be på jobbet?

Arbete och religion är två skilda saker. Men i det mångkulturella Sverige behöver allt fler chefer ta ställning till frågor om religionsutövande på jobbet.
Annika Larsson Publicerad

Under 2010 ökade antalet anmälningar om diskriminering i arbetslivet på grund av religion med 36 procent. Vi tänker inte alltid på det men arbetslivet är präglat av kristna och västerländska värderingar gällande allt från helgdagar till vilken mat som serveras i personalmatsalen. Men i takt med att andelen icke-kristna ökat i Sverige ställs många arbetsgivare inför nya, ofta svåra, frågor. Ska man till exempel tillåta bön på arbetstid? Ska tvätt- och hygienutrymmen anpassas? Och vad ska gälla kring religiös klädsel?

Reinhold Fahlbeck är professor vid Lunds universitet och kom nyligen ut med boken Bed och arbeta - Om religionsfrihet i arbetsliv och skola.

- Arbetsplatser är i första hand inte arenor för religiösa manifestationer. Men religion som mänsklig rättighet har ett högt skyddsvärde och så länge det inte skapar stora problem är arbetsgivaren skyldig att underlätta för anställda att utöva sin religion, konstaterar han.

I många fall är det rätt okomplicerat, medan en går ut och röker kan en annan gå undan och be, och fungerar det för verksamheten hindrar inget att någon är ledig på fredagar i stället för på söndagar.

Mer laddat blir det ofta kring religiösa symboler och kläder. I en undersökning som SEB gjorde 2010 svarade sju av tio arbetsgivare nej på frågan om de kunde tänka sig att anställa en person som bär religiös klädsel, till exempel turban eller en slöja.

Så länge ingen protesterar utgör kläderna inget problem. Men om någon, arbetsgivaren eller någon annan anställd på företaget, motsätter sig är läget enligt Reinhold Fahlbeck oklart.

Något liknande fall har inte avgjorts i Europadomstolen för mänskliga rättigheter, vars praxis är vägledande i liknande fall.

- Religionsfriheten innebär också en rätt att slippa religiösa manifestationer och här kan det uppstå en intressekonflikt. I liknande fall har Europadomstolen dömt till fördel för dem som vill slippa religion på jobbet, säger Reinhold Fahlbeck. n

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.