När studenterna öppnar kuvertet finner de ytterligare åtta häftiga visitkort med företagsloggor där de kan föreställa sig en framtid som arkitekt, inredningsdesigner, systemutvecklare, finansanalytiker, konstnär, tv-programledare, festarrangör eller nagelskulptör.
Min dotter rev loss det vackert designade kortet för konstnär. Sen knycklade hon ihop försändelsen utan att bry sig om lockropen att pröva olika karriärtjänster på www.jobbkoll.se, en "sajt där vi serverar dig svaren". Jag blev lite putt för jag tyckte det var ett ovanligt begåvat försöka att kommunicera med ungdomar.
Samtidigt illustrerar utskicket ett klassiskt dilemma i diskussionen om fackets framtid - konflikten mellan folkrörelse och en målstyrd professionell serviceorganisation, ibland kallad försäkringsbolag.
De anställda i det fackliga "försäkringsbolaget" är experter eller konsulter med uppgift att ge medlemmarna trygghet och stöd i karriären. Medlemmarna är då snarare kunder och konsumenter än aktiva och ansvarskännande deltagare i en ideell rörelse. Den här ytterligheten hotar fackets roll som demokratisk påverkare i arbetslivet.
Problemet har uppmärksammats i ett projekt med det kryptiska namnet KREDIT på Sifs enhet för facklig utveckling och utbildning. Elisabeth Broman, Sifanställd projektledare och forskarstuderande vid KTH, argumenterar i licentiatavhandlingen "Sprickor i gemenskapen" (2004) för att bevara det traditionella fackliga arbetet och återupprätta en facklig ursprungsidé.
Sif vill vara en medlemsdriven organisation. Men på tio år har antalet medlemmar med förtroendeuppdrag sjunkit från 48 000 till 34 000. Inom tio år har närmare hälften av dessa gått i pension. Allt färre verkar vilja överta deras uppdrag. Facket riskerar att tappa sitt kollektiva minne i denna generationsväxling. Om samtalet och förankringen på arbetsplatserna ersätts med opinionsundersökningar har de valda företrädarna så småningom spelat ut sin roll.
Elisabeth Broman lyfter fram dialogen och det personliga mötet på arbetsplatsen som nödvändiga verktyg. Att hänvisa den enskilde till att själv söka efter fakta på webben löser inte arbetslivets komplicerade problem, släcker inte människors törst efter rättvisa.
Psykolog Andreas Bergsten, Bromans arbetskamrat på Sif, har som ett led i projektet författat en dråplig satir, "Sifs miljonte medlem på kongress 2012". Det är en uppgörelse med en tänkt framtid där facket har urartat till en dokusåpa à la Big Brother och där etik och engagemang gått förlorade i en medial cirkus.
Det är en styrka att Sif kritiskt prövar det fackliga vägvalet i samarbete med universitetsvärlden. Projektet har hittills lett till en mångmiljonsatsning på att stärka klubbar och förtroendevalda, Fackets kraft. I april och maj besöker förbundets ledande förtroendevalda tusen företag för att med medlemmarna ha en Dialog om arbetslivet. Återstår att se vad de konkreta resultaten blir.
BJÖRN ÖIJER