Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Ekonomiska frizoner hot mot facket i Indien
IF Metall och Unionen driver ett projekt i Indien tillsammans med koncernfacken vid svenska företag där. Målet är att stärka de fackliga organisationerna.
Men ju starkare facket är, desto större anledning kan det vara för företag att minska dess inflytande. Det gäller också på stora svenska företag i Indien, där tjänstemän förutsätts vara oorganiserade. I övrigt är alla som får vara med i facket medlemmar.
Inhyrd personal får inte tillhöra fackklubben vid företaget där de för tillfället arbetar. Det är en orsak till att företag hyr in så många som möjligt. En annan är att deras lön är bara en tiondedel av fast anställdas.
Pune ligger 150 km sydost om Bombay. Där finns sedan länge den största koncentrationen av svenska industriföretag utanför Sverige. I stadsdelen Sveanagar (Sweden City) ligger Atlas Copco, Alfa Laval, SKF och Sandvik. Också Seco Tools och Tetra Pak har anläggningar där.
Om detta berättade journalisten Mats Wingborg och Lars-Erik Soting, vice ordförande för koncernfacket på Atlas Copco, på onsdagen vid ett möte arrangerat av LO-TCO biståndsnämnd. Enligt Wingborg finns det främst tre hot mot facklig verksamhet vid svenskföretagen i Pune:
1) Det byggs stora ekonomiska frizoner i delstaten. Där slängs facken ut.
2) Outsourcing eller inhyrning av personal från bemanningsföretag ökar. Deras arbetsvillkor är dramatiskt sämre. De tillåts inte åka med företagets bussar utan får ta sig dit bäst de kan. De tillåts inte stå i samma matkö som fast anställda och får dessutom sämre mat.
3) Vissa kategorier av anställda får inte vara organiserade. Förutom inhyrda också management, tekniker och lärlingar. Därför är det inte ovanligt att företag felaktigt hänför anställda till de grupperna. Det förekommer att personal erbjuds lite högre betalt för etiketteras som management utan att vara det.
Lars-Erik Soting sa att han som vice ordförande i koncernfacket skulle kunna ägna all sin tid åt förhållandena i Pune. En del av hans arbete går ut på att hålla koncernledningen i Sverige informerad och försöka få den att agera:
- Vi måste se till att svenska ledningen för Atlas Copco får veta hur förhållandena egentligen är i Pune. Vi vill också ha ett internationellt ramavtal inom Atlas Copco, sa Lars-Erik Soting.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd
I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
