Anna Janssons man Sören Jansson avled i april 2007. Han var då uppsagd med arbetsbefrielse från ett företag där han jobbat i många år.

När det blev arbetsbrist hade Sören Jansson gått med på en uppsägning i strid med turordningen, mot en ersättning. Enligt det avtal som träffades skulle företaget betala ut ersättningen månadsvis till den sista december 2007.

Men när Sören Jansson dog upphörde genast utbetalningarna, vilket medförde att Anna Jansson hamnade i en svår ekonomisk situation.

Eftersom Sören Jansson hade varit med i facket fick hon rådet att vända sig till hans förbund. Unionen beslöt att gå till Arbetsdomstolen, AD, för att få prövat om inte Sörens dödsbo hade rätt till den återstående ersättningen från företaget.

I domstolen har förbundet hävdat att det avtal som träffades mellan Sören Jansson och hans arbetsgivare innebar att parterna träffat en överenskommelse om ett periodiserat avgångsvederlag och att bolaget därför är skyldigt att fortsätta betala ersättning till den avlidnes dödsbo fram till den sista december 2007.  

Till stöd för det har förbundet framhållit att det i samband med att avtalet träffades diskuterades om den ekonomiska ersättningen skulle betalas ut i en klumpsumma eller om den skulle periodiseras. Sören Jansson diskuterade de olika alternativen med sin fru Anna Jansson och med en ombudsman. Men eftersom Sören Jansson ville behålla sin tjänstebil och fortsätta ha en månadsvis inkomst fram till december 2007 kom han och bolaget överens om att ersättningen skulle betalas ut i form av ett periodiserat avgångsvederlag.

Men arbetsgivarsidan har hävdat att avtalet endast innebar en förlängd uppsägningstid och att man därför inte är skyldig att fortsätta betala lön sedan Sören Jansson gått bort.

I sin dom konstaterar AD att eftersom avtalet utformats på ett sätt som avser ett avslutande av anställningen med förlängd uppsägningstid, och att Sören Jansson också fick en viss löneförhöjning under uppsägningstiden, måste ersättningen betraktas som en uppsägningslön. Vilket alltså betyder att bolaget inte är skyldigt att betala någon ersättning till dödsboet.

Domstolen anser inte heller att det är bevisat att parterna haft en gemensam avsikt att träffa en överenskommelse av något annat slag än vad som framgår av avtalet.

- Arbetsgivarsidan hävdade att Sören och företaget var överens om en förlängd uppsägningstid och Sören kan ju inte berätta hur det var. Och eftersom både jag och ombudsmannen bara har andrahandsinformation så räckte inte bevisningen. Vi hade behövt något skriftligt bevis för att vinna, säger Anna Jansson

- Men jag vill ändå säga att jag känner en stor tacksamhet för att Unionen ställde upp för mig i den förtvivlan och maktlöshet jag känt. Det stöd jag har fått har varit oerhört viktigt, att jag inte var ensam i det här.