Kraven från facken, Unionen, Sveriges ingenjörer och IF Metall, är välkända sedan tidigare. Bland annat begär man löneökningar på 2,6 procent under det kommande året, ett krav som Unionens ordförande Cecilia Fahlberg betecknade som "välbalanserat" vid torsdagens presskonferens.
- Det är en nivå som inte äventyrar de svenska företagens konkurrenskraft.
Men klart är att fack och arbetsgivare står långt ifrån varandra. Cecilia Fahlberg anser att Teknikarbetsgivarna agerar ansvarslöst som inte vill gå med på centrala löneökningar. Arbetsgivarnas vill i stället att lönesättningen ska ske helt lokalt.
- Vilket ansvar tar man när man kräver nollavtal? Det kan öka arbetslösheten, sa Cecilia Fahlberg som hänvisade till en tidigare rapport från Konjunkturinstitutet. Enligt KI skulle noll procents löneökningar kunna leda till ytterligare 40 000 arbetslösa.
Enligt facken är årets krav de lägsta i industriavtalets historia. Det påståendet har inte Teknikarbetsgivarnas förhandlingschef Anders Weihe något till övers för.
- Man måste ta med de allmänna villkorskraven också. Gör man det hamnar de här kraven inte långt efter dem som fördes fram 2007, under en superkonjunktur. Det visar att man har tappat fotfästet.
På en punkt är Teknikarbetsgivarna överens med facken: man vill, till skillnad från vid tidigare avtalsrörelser, ha ett ettårigt avtal.
- Vi kan inte gå in och träffa långa avtal som är helt felaktiga kostnadsmässiga. I ett ettårigt avtal kan man också hålla borta allmänna villkorskrav.
Bland de fackliga kraven finns, utöver höjda löner, även satsningar på kompetensutveckling, omställningsstöd även för visstidsanställda och personer som blivit av med jobbet på grund av ohälsa, förbättrad föräldralön och att inte uppsagdas företrädesrätt ska kringgås genom att bemanningsföretag anlitas.