I Sverige är över 80 procent med i facket. I exempelvis Tyskland och England når organisationsgraden inte ens upp till hälften.
Frågan är hur det kommer att se ut i framtiden. Visserligen växer TCO och SACO något, men LO förlorar stadigt omkring 30 000 medlemmar om året. Och en undersökning från Arbetslivsinstitutet visar att facket lockar allt färre ungdomar. Bara varannan anställd i åldern 16-24 år är med, en 15-procentig nedgång sedan 1993.
Karin Burman, 47, kontorist på Hotell och Restaurang:
Ja, det är solklart. Annars skulle mycket bli väldigt godtyckligt, det måste finnas normer och regler för trygghetens skull. Se exempelvis på de anställda i uthyrningsföretagen som är väldigt utsatta.
Kenneth Björklund, 33, dataansvarig:
Nej, när det väl blåser snålt, vid uppsägningar och sådant, är facket inte mycket att luta sig emot. Jag tror inte att det kommer att ha så mycket att säga till om i framtiden.
Marcus Dahlberg, 27, organisationsutvecklare:
Ja, på grund av den globaliserade kapitalismen. Eftersom kapitalet är globalt måste också facket börja jobba globalt. Facket borde bry sig mindre om detaljregleringen på arbetsplatserna och intressera sig mer för de stora frågorna.
Elsy Edwall, 71, pensionär:
Ja, säkert. Om en arbetsgivare är omöjlig och vill göra sig av med en anställd för att hon inte passar in har hon någon att vända sig till. Det är tryggheten det handlar om.
Hans Joelsson, 50, avdelningschef:
Ja, det tror jag nog. Grundprincipen är att flera alltid är starkare än den som är ensam. Alla kan inte föra sin egen talan. Tryggheten, anställningsfrågor och arbetstidsfrågor är sådant som facket kan driva i framtiden.
Ludmila Olsson, 38, konsult:
Ja, absolut. Facket behövs för trygghetens skull. För mig som invandrare är det dubbelt viktigt, jag kanske kan få sparken lättare än andra. Då måste det finnas hjälp att få.
NIKLAS HALLSTEDT © siftidningen 2000