Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Arbetsplatsbiblioteken hotade

Arbetsplatsbiblioteken är en folkrörelse i skymundan, enligt författaren Lena Kallenberg. Flertalet av dem drivs i facklig regi. Men arbetsplatsbibliotekens framtid är hotad.
Johanna Rovira Publicerad

Läsningen minskar överlag och en undersökning gjord för några år sedan visar att hälften av LO-medlemmarna aldrig någonsin öppnar en bok. Erfarenheter visar att läsovana människor hittar vägen till boken om det finns litteratur tillgängligt nära till hands, till exempel på jobbet, menar författaren och läsfrämjaren Eva Kallenberg. Hon är själv övertygad om att hon inte blivit författare om hennes föräldrar inte uppmuntrat henne att läsa.

- Jag kommer från en familj som inte hade det så fett alla gånger. Ibland fick vi stanna inne för det saknades skor, men se böcker, det hade vi.

På uppskattningsvis mellan tolv- och trettonhundra arbetsplatser runt om i landet finns nu också böcker för de anställda att låna hem och läsa. Några av biblioteken drivs i kommunal regi - arbetsgivarna får betala en slant för att personalen ska ha tillgång till böcker - men de flesta har byggts upp av fackklubbarna.

- De fackliga arbetsplatsbiblioteken har blivit en succé, måste man säga, som sker samtidigt som nedläggningen av de vanliga biblioteken, säger Lena Kallenberg.

Men arbetsplatsbiblioteken är hotade. Det statliga stödet till Kultur i arbetslivet, KIA-bidraget, har avskaffats. Pengar som använts bland annat till att bygga upp arbetsplatsbibliotek, ordna kurser för bokombud och ett årligt seminarium om boken på arbetsplatsen.

- Kulturministern ryckte undan KIA-bidragen och menade att det finns böcker tillgängliga överallt. Men det hjälper inte läsokunniga ett enda dugg att det finns böcker i varje ICA-butik. Det är boksnurror på jobbet och läsande arbetskamrater som behövs.

- Tillgång till böcker och kultur handlar i hög grad om klass och bildning och är ytterst en fråga om demokrati, säger Lena Kallenberg.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.