Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Arbetsgivarna till attack inför avtalsrörelsen

Almega, tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation, anser att kollektivavtalen måste "moderniseras". Därför kräver man bland annat en helt lokal lönesättning, inga centralt fastställda potter och slopade individgarantier.
Niklas Hallstedt Publicerad

Enligt Jonas Milton, vd för Almega, är det inte bara företagen som tycker att kollektivavtalen passar deras verksamhet allt sämre, även de anställda är missnöjda.

- Vi vill ha en hög facklig anslutningsgrad, men i många av våra branscher är den så låg att man tycker att man kan köra utan kollektivavtal. Därför måste vi göra kollektivavtalen attraktiva.

Utifrån det presenterar Almega sina utgångspunkter inför avtalsrörelsen nästa år.

Enligt Almega är tiden förbi för det så kallade märket, den generella lönenormen för hela branscher. "Den enda norm som finns är den om olikhet", hävdar Almega som säger sig inte kunna acceptera några centralt fastställda lönepåslag.

Man säger också att löneutveckling och företagsutveckling måste gå hand i hand. Därför ska lönerna helt och hållet sättas lokalt ute i företagen.

Lönesättningen ska vara helt individuell. Enligt Almega leder det till motiverade medarbetare och högre lönsamhet. Tarifflön och liknande ska bort.

Almega vill också att avtal som sluts på central nivå ska vara lokalt dispositiva. Exempelvis ska arbetstidens förläggning utgå från varje företags och individs förutsättningar. Turordningsreglerna måste förändras och "rigida" bestämmelser om arbetstider måste bort.

Ingen ska garanteras löneökning i fortsättningen. Alla har visserligen rätt till lön. Däremot har inte alla rätt till löneutveckling, anser Almega.

För att den lokala lönebildningen ska fungera krävs dock att den upplevs som tydlig och rimlig, påpekar Jonas Milton enligt vilken det nu gäller för arbetsgivare och fack att gemensamt få till en modell för kvalitetssäkring av processen.

- Det är en av de största utmaningarna för de fackliga organisationerna.

På sikt hotar annars fortsatt medlemstapp, tror Jonas Milton.

- Ska facket bli en organisation enbart för dem som eljest inte skulle få någon löneökning? Vore jag facklig företrädare skulle jag tänka över detta väldigt noga.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.