Den 1 juli 2008 och 1 januari 2010 infördes nya regler i sjukförsäkringen, dels för att effektivisera sjukskrivningsprocessen, dels för att få till stånd tidigare insatser så att arbetsförmågan hos den sjuka inte går förlorad. Inspektionen för socialförsäkringarna har under våren, på regeringens uppdrag, tittat på hur kassan tagit till sig de nya reglerna och hur de i sin tur förmedlat och handlagt sina ärenden. Resultatet visar att Försäkringskassan har stora problem.
Ett av de största orosmomenten i IFS:s rapport är att det finns oförklarliga skillnader mellan kassans olika kontor. Över hela landet skiljer sig generositeten i bedömningarna, vilket skapat en rättsosäkerhet som gör att var i landet man bor kan ha betydelse för sannolikheten att få sjukersättning.
För att få bukt med problemet redovisar Försäkringskassan nu ett antal instrument för att göra bedömningen så rättvis som möjligt.
Kortfattat består de nya bedömningsmetoderna av tre delar: ett formulär där den försäkrade själv resonerar kring möjligheten att komma tillbaka i arbete. Större vikt ska alltså läggas vid den enskildes bedömning. En läkarunderökning för att klargöra att den försäkrades arbetsförmåga verkligen är nedsatt och slutligen en fördjupande undersökningsprocedur, där psykologer, arbetsterapeuter och sjukgymnaster genomför olika tester som fokuserar på de funktioner som behövs för den yrkesgrupp man tillhör.
Man föreslår dessutom att den som gör en bedömning av arbetsförmåga, måste träffa den försäkrade minst en gång och ha någon form av medicinsk kompetens.
