Nätverket för tjänstesektorn, som kollega.se skrev om igår, är en spretig samling. Fackförbund utan mer gemensamt än branschens väl och arbetsgivarorganisationer som har olika förhållningssätt till bland annat lönepolitik.

- Det har inte hänt så mycket i det här nätverket, och vi är verkligen inget hemligt sällskap. Vi har väl snarare haft svårt att få ut våra frågor, som hittills egentligen bara har handlat om två saker: skatter och svart arbetskraft samt utbildnings- och forskningsfrågor. Förhandlingsfrågor har över huvud taget inte kommit upp, och det kommer inte att göra det heller, säger Jonas Milton.

- Det är en väldigt heterogen grupp. Det finns inte en sportslig chans att vi skulle kunna enas om ett samverkansavtal. Vi i Almega har ju ingenting gemensamt med till exempel Byggnads.

I stället träffas en arbetsgrupp med representanter för Unionen och Almega för att dra upp skisser till ett avtal.

- Vi arbetade ju intensivt med det här för ett par år sedan. Sedan lades det lite på is när Sif och HTF diskuterade samgåendet. Men nu sätter vi igång igen på allvar.

Hur ska ni kunna enas när du uttryckligen har sagt att du inte vill ha centrala avtal som reglerar löneökningar?
- Det är riktigt att vår långsiktiga strävan är att löner sätts lokalt. Men vi kan inte, och vill inte, tänka bort de fackliga organisationerna. Vi tycker ju att kollektivavtal i grunden är bra. Men för att man ska åstadkomma en sådan förändring måste man vara överens.

Anser du att tjänstesektorn bör vara först ut i nästa avtalsrörelse?
- Det är lite en myt att jag anser det. Det viktiga är resultatet, vem som är först har mindre betydelse. Att sätta märket är ett stort ansvar. Sedan tycker jag inte att det är bra med avtalskonstruktioner som ska träs på alla branscher.

När kan ett samverkansavtal mellan Unionen och Almega vara klart?
- I god tid till nästa avtalsrörelse hoppas jag.