Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

"Alla anställda ska ha schysta villkor"

Den arbetsgivarorganisation som callcentret i Fränsta skulle tillhöra om kollektivavtal tecknades tar inte ställning i konflikten.
- Men generellt tycker vi att alla anställda ska ha schysta villkor eftersom det också är bra för verksamheten, säger Stefan Koskinen, förbundsdirektör på Almega Tjänsteföretagen.
Anita Täpp Publicerad 19 april 2013, kl 15:30

Även om ägaren till callcentret i Fränsta hotar med en nedläggning av företaget fortsätter de anställda att strejka i hopp om att få schysta villkor genom kollektivavtal.

Om arbetsgivaren ändrar sig och tecknar ett kollektivavtal med Unionen så blir företaget medlem i arbetsgivarorganisationen Almega Tjänsteföretagen.

Men Stefan Koskinen, som är förbundsdirektör på Almega Tjänsteföretagen i vilket callcenterföretagen ingår, vill inte uttala sig om konflikten i Fränsta.

 - Vi kämpar för att så många företag som möjligt ska vara medlemmar hos oss och ha kollektivavtal. Men sedan har vi också en medvetenhet när det gäller den här nya branschen med hård konkurrens, små marginaler och där man måste pressa kostnaderna. Då måste också kollektivavtalen vara attraktiva för arbetsgivarna, så att det inte är en konkurrensfördel att stå utanför, säger han.

Vad menar du med att det ska vara mer attraktivt för arbetsgivaren?

- Vad de ofta efterfrågar är mer flexibla kollektivavtal. Så att de kan anpassa villkoren efter hur verksamheten ser ut. Ett hinder i just callcenteravtalet är att det finns kunder som har önskemål om att man exempelvis ska ha callcenterverksamhet några timmar på morgnarna och sedan några timmar på eftermiddagen. Men kollektivavtalet tillåter inte delade skift.

- Då måste alltså arbetsgivaren anställa två personer, en som jobbar på morgonen och en på kvällen i stället. Det är ett typiskt exempel på där kollektivavtalet är ett hinder. Därför försöker vi påtala för facket i kollektivavtalsförhandlingarna, att inte komma med krångliga regelverk som gör avtalen svårare, mindre flexibla och svårtillämpbara, för då får vi en sektor där en allt större del väljer att ställa sig utanför avtalen.

Du säger att callcenterbranschen präglas av hård konkurrens och små marginaler där man måste pressa kostnaderna. Men det gäller ju inte för företaget i Fränsta, som ägs av uppdragsgivaren och bara är till för arbetsgivaren själv.

- Nej, men jag kan inte uttala mig om det fallet.

Gör ni någonting för att försöka påverka arbetsgivaren att ansluta sig till er och teckna kollektivavtal?

- Nej.

Skulle ni kunna göra det om ni ville?

- Jag vet inte, vi försöker ju i den mån vi har kontakt med företag att värva dem, övertala dem och förklara förträffligheten med kollektivavtal. Men om någon säger att de inte vill vara medlemmar så får man ju ha respekt för organisationsfriheten.

Samtidigt är ju kollektivavtalstecknande en del av den svenska modellen som också innebär att man slipper konflikter.

- Ja, men i det här läget vill vi inte blanda oss i den här konflikten.

Hur tror du det kommer att gå i Fränsta?

- Det vet jag ju inte. Men om man bara ska se det generellt så är det ju så att för ett antal decennier sedan såg fackföreningar till att det blev kollektivavtal genom att använda sig av att det att det inte fanns fredsplikt och tvinga fram ett avtal på så vis.

- Men det ser vi ju väldigt sällan nu. Och det visar väl att det är svårt i dag, när verksamheter kan flyttas, insourcas och outsourcas, att tvinga fram kollektivavtal med hjälp av stridsåtgärder. Och eftersom vi ser den här åtgärden allt mer sällan är mitt tips att det här inte kommer att lyckas.

Arbetsgivaren i Fränsta har, i likhet med många liknande, fått statligt lokaliseringsstöd när man etablerade sig på orten. Tycker du att det borde ställas krav på att man ska ha kollektivavtal eller i vart fall kollektivavtalsliknande villkor för att få det här stödet?

- Det är klart att vi tycker man ska ha schysta villkor åt de anställda, vi tror inte det är bra för verksamheten heller annars. Sedan är frågan om det är förenligt med EU-rätten att ställa ett sådant krav.

Fakta

Almega tjänsteföretagen har 2 500 medlemsföretag med 75 000 anställda.

Av dessa är 121 företag och 5 500 anställda anslutna till callcenteravtalet.

En del större callcenters tillhör i stället arbetsgivareorganisationen Almega IT.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.