Redan 2001, när Sif tecknade avtal med Sveriges verkstadsindustrier som innebar en arbetstidsförkortning, beslutade IBM Sverige att säga upp ett lokalt avtal som gav de anställda 39 timmars arbetsvecka plus ett antal extra dagars ledighet, så kallade IBM-dagar. Man ansåg att det inte var rimligt att beräkna arbetstidsförkortningen på en redan kortad arbetsvecka, och höjde därför arbetstiden till 40 timmar i veckan. Sif valde då att stämma IBM i Arbetsdomstolen. Innan frågan avgjordes enades man om en kompromiss som innebar att företaget visserligen höjde den ordinarie arbetstiden till 40 timmar i veckan, men att de anställda kompenserades med tio timmars ledighet per kvartal, enligt ett nytt lokalt avtal. Sedan Sif och Teknikföretagen har enats om ytterligare arbetstidsförkortning i centrala avtalet vill nu IBM inte förlänga överenskommelsen.
- Det är i princip historien som upprepar sig, säger Marina Åman, Sifklubbens ordförande på IBM.
Från facket sida menar man att det aldrig kan ha varit intentionerna med avtalet om arbetstidsförkortning, att man först skulle förlänga arbetstiden.
- Arbetsgivarna verkar använda IBM eller Ericsson som slagträ när de vill testa gränserna. De anställda på IBM är långtifrån nöjda kan jag säga. Vi skickade ut en förfrågan om vad de ansåg, och på några timmar fick vi över 600 svar.
- Vi upplever inte att vi har fått lika mycket som alla andra. Det är så oerhört tråkigt att man inte respekterar intentionerna med avtalet, säger Marina Åman.
När det begav sig 2001 menade Sifs förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt att arbetsgivarnas agerande var under all kritik.
- Om arbetsgivaren ensidigt kan förlänga arbetstiden är avtalen bara ett slag i luften. Det är ju fullständigt absurt. Har arbetsgivaren på 30-talsmanér rätt att styra helt över arbetstiden måste vi hitta ett sätt att genom avtal stoppa det, sade han då.
Så har uppenbarligen inte skett.

LINDA SVENSSON