- Men hur långt har vi egentligen kommit? frågade docenten i ekonomisk historia, Paulina de los Reyes, vid ett seminarium i Stockholm arrangerat av Sif på internationella kvinnodagen.
Inte särskilt långt, svarade hon själv.
- För en kvinna som vill göra karriär och få högre lön är det fortfarande effektivare att byta kön än att satsa på utbildning.
- Sverige har fått fler kvinnliga chefer, ofta med stort ansvar, men de har begränsade befogenheter.
Andra faktorer som enligt de los Reyes beskär kvinnornas möjligheter är deltidsarbete, inlåsning i vissa yrken och arbetsuppgifter, huvudansvar för familjen och lägre pension. Hon räknar även mäns våld mot kvinnor hit.
Särskilt diskriminerade är invandrarkvinnorna. Deras liv är osynliggjort i Sveriges historia. Ett alternativ till osynliggörande är romantisering, exotisering och förfrämligande, hävdar Paulina de los Reyes.
- Den "svenska" jämställdheten har blivit en etnisk markör som verkar förtryckande i stället för som det var tänkt, emancipatorisk. Den sätter gränser både mot invandrargrupper och andra länders jämställdhet.
Paulina de los Reyes räknar upp tillgångar som hon menar förtigs hos invandrare:
Hög utbildningsnivå hos många
Organisationsförmåga, föreningsliv
Nätverksarbete
Förhandlingar med myndigheter (kvinnojourer)
Problemlösning och kreativitet
- Det är svårt att erkänna att det förekommer strukturell etnisk diskriminering i Sverige. Men vi måste börja där.
BJÖRN ÖIJER