Det är den parlamentariska kommittén för nya arbetstids- och semesterregler (KNAS) som har gett KI uppdraget att räkna på fyra olika alternativ: en sänkning av veckoarbetstiden från 40 till 38 timmar under 2004-2007, en sänkning av veckoarbetstiden från 40 till 35 timmar under 2004-2013, en förlängning av semestern från 25 till 30 dagar under 2004-2007 eller ytterligare fem dagars ledighet per år för alla under samma period.
De ekonomiska konsekvenserna är dystra, enligt KI. Tillväxten skulle i de första två fallen halveras från cirka 1,9 procent till 1 procent. Vid förlängd ledighet skulle minskningen vara mindre och tillväxten hamna på runt 1,5 procent.
- Arbetskraften skulle få bära arbetstidsförkortningen i form av lägre lön. Pensionärerna skulle automatiskt få vara med och stå för kostnaderna eftersom pensionerna är knutna till tillväxten. De enda som skulle hållas skadelösa är kapitalägarna, de har alternativ, säger KI:s generaldirektör Ingemar Hansson.
Även den offentliga servicen i skola, vård och omsorg skulle försämras jämfört med vad den annars skulle ha blivit eftersom tidsbortfallet inte skulle ersättas med fler anställda, enligt KI:s antaganden.
KI:s utgångspunkt har varit att produktiviteten inte kommer att förändras. Inte heller tror KI att en arbetstidsförkortning skulle leda till lägre arbetslöshet på sikt.

NIKLAS HALLSTEDT