Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Barnen försummas när den smarta mobilen blivit till en förlängd kroppsdel, jobbmejlen kollas i tid och otid hemma i tv-soffan och ditt nätverk i sociala medier anses som den självklara autostradan till drömjobbet. Så låter i alla fall den allmänna debatten.
Visst har kraven på tillgänglighet ökat med den nya tekniken, och visst flyter arbetsliv och privatliv alltmer ihop. Men en undersökning som Kollega har gjort bland Unionens medlemmar ger också en annan bild - åtminstone när det gäller sociala medier.
En stor majoritet, 76 procent, använder sociala medier huvudsakligen för privata ändamål; för att hålla kontakt med släkt och vänner, få koll på vad som händer och berika sitt sociala liv. Endast 8 procent använder det huvudsakligen i arbetet och 10 procent för att söka jobb.
Unionenmedlemmarna ägnar i genomsnitt nästan tre timmar i veckan på sociala medier och var tionde lägger mer än sju timmar. Mest populärt är förstås Facebook som hälften använder varje dag, och kvinnor i större utsträckning än män. Endast tre procent använder Twitter dagligen.
Men även om man endast använder sociala medier på sin fritid så kan det sätt man agerar på få konsekvenser för arbetslivet. Nyligen fick till exempel en chef för en större hotellkedja sparken sedan han gått in och skrivit kritiska omdömen om några konkurrenter på hotellsajten Tripadvisor. Och två Unionenmedlemmar på Go Excellent blev uppsagda för några år sedan efter att de skrivit olämpliga saker om sin chef på sina privata Facebooksidor.
Att man bör undvika statusuppdateringar som dömer ut chefens intelligens och att lägga upp bilder som avslöjar att du inte alls ligger hemma i sjuksängen har de allra flesta insett vid det här laget. Men det är lika viktigt att tänka på vilka sidor man gillar och vilka forum man skriver i.
- Många är rädda för att skriva något om sin chef men det är inte där problemet ligger. Ett till synes oskyldigt agerande med ett gott uppsåt kan skada ett företags anseende eller avslöja affärshemligheter. Vi tänker oss inte riktigt för när vi är i den privata sfären, säger Malin Ström, social mediestrateg.
- I dag kan man med några få knapptryck till exempel få fram en lista över vilka anställda på Microsoft som gillar hackergruppen Anonymous eller vilka sexgrupper som gillas av personer med titeln förskollärare. Och då kommer ljuset automatiskt att riktas mot arbetsgivaren. De flesta misstag sker i privata profiler på privat tid och där har företaget givetvis ingen rätt att gå in och bestämma vad man får och inte får men man får fortfarande ta konsekvensen.
Den uppluckrade gränsen mellan privatliv och arbetsliv har fått allt fler företag att upprätta policyer för sociala medier. Malin Ström poängterar vikten av att reglerna är brett förankrade bland personalen, annars kommer det att upplevas som att ledningen är inne och petar i deras privatliv.
- Det viktiga är inte ett fint dokument som läggs ut på intranätet utan att få medarbetarna motiverade och involverade. Ingen vill ju jobba på ett företag som sätter munkavle på sina anställda. För att de ska acceptera och vilja anamma policyn även på sin fritid gäller det att få dem att förstå att den inte enbart upprättas för företagets bästa utan att de själva har något att vinna på den. Att man inser vilka konsekvenser agerandet i sociala medier får för deras varumärke, säger hon.
Vid nyrekryteringar är det i dag närmast praxis att arbetsgivare kollar kandidaternas profiler i sociala medier.
- Det är inte så många som strävar efter guldklocka längre utan förr eller senare vill man ha ett nytt jobb. Det är det enklaste sättet att motivera att man ska se över sina sekretessinställningar och inte lägga till kreti och pleti i sina privata nätverk. Den enorma räckvidden i sociala medier kan skapa problem inte bara för företaget utan även för individen själv. Vem vill till exempel anställa någon som talar illa om sin förra arbetsgivare? säger Malin Ström.
Men en policy skyddar förstås inte mot allt, affärshemligheter och säkerhetsluckor kan läcka ut på många sätt. Säkerhetsavdelningen på en storbank gav för ett tag sedan Malin Ström i uppdrag att se vad hon kunde ta reda på om företaget genom en snabbskanning på sociala medier. Resultatet gjorde bankcheferna förskräckta.
- Efter två minuter frågade jag dem om deras hiss på huvudkontoret var lagad. Det visade sig att en hissmontör hade "checkat in" på banken i samband med att han skulle utföra en reparation. Ett annat exempel är om någon i egenskap av skadedjursbekämpare checkar in på den fina restaurang man sanerar, då vill nog inte så många anlita det bolaget igen.
Under medarbetarsamtal med sin chef berättade mannen att han var intresserad av att starta egen verksamhet. Kollegor till honom hade gjort samma sak, gått ned i tid och arbetade nu som konsulter på trafikskolan. Strax efter mötet blev han avskedad med motiveringen att han agerat illojalt.
Trafikskolan han registrerat var vilande, han bedrev ingen verksamhet och hans arbetsgivare förlorade varken några kunder eller affärer på grund av honom. Han hade dessutom informerat sin chef om planerna.
– Att enbart starta upp ett eget bolag utan att aktivt bedriva verksamheten är inte tillräckligt för att anse det vara illojalt mot arbetsgivaren. I begreppet ligger att det måste finnas en viss skada för arbetsgivaren och så är det inte i det här fallet, säger Filip Vujcic, förbundsjurist på Unionen och företräder medlemmen i Arbetsdomstolen.
Förutom att arbetsgivaren inte lidit skada av trafiklärarens sidobolag, var uppsåtet inte att vilseleda sin arbetsgivare. Tvärtom var han transparent, enligt stämningsansökan.
– Vår medlem har varit helt ärlig med sin arbetsgivare. De har fört en dialog om saken, vilket inte var konstigt med tanke på att flera kollegor har haft exakt samma upplägg. Att han blev avskedad kom som en överraskning.
Unionen stämmer nu arbetsgivaren på sammanlagt 150 000 kronor plus utebliven lön.
* Kollega har bett trafikskolan i södra Sverige om en kommentar om tvisten. De svarar via mejl att de inte kommenterar pågående ärenden.
Mannen hade arbetat på Icas lager i fyra år när han i mitten av juni i år blev utvald att göra ett drogtest på sin arbetsplats. Provet bestod av ett salivprov och utfördes i ett konferensrum av en man som presenterade sig som certifierad provtagare.
Tre dagar senare – en lördag klockan nio på kvällen – blev lagerarbetaren uppringd av en läkare från ett laboratorium som berättade att drogtestet gett positivt utslag för amfetamin. Lagerarbetaren blev chockad över anklagelserna.
– Vår medlem är helt säker på att det måste ha skett ett misstag eftersom han aldrig har använt något narkotikaklassat preparat, säger Sofia Wolff, förbundsjurist på Unionen, som företräder lagerarbetaren.
Ett par veckor senare valde Ica att avskeda lagerarbetaren. Motiveringen var att han gjort sig skyldig till narkotikabrott samt drograttfylleri då han kört truck under sitt pass efter provtagningen.
Under de följande förhandlingarna har Unionens representanter vid upprepade tillfällen bett att få ta del av testresultatet, men utan att arbetsgivaren kunnat presenterat något sådant. När Unionen bad att få ta del av ett ackrediteringsintyg för bolaget som utfört provtagningen visade det sig att företaget saknade ett sådant intyg. I stället framkom det att testerna utförts av en underleverantör som Ica inte kände till namnet på.
– Vi anser att all sådan här provtagning ska utföras legitimerad sjukvårdspersonal som omfattas av Hälso- och sjukvårdslagen. Men eftersom Ica inte har kunnat uppge företagets namn har vi inte ens kunnat kontrollera vem som utfört testerna, säger Sofia Wolff.
Unionen har nu stämt Ica i Arbetsdomstolen och kräver 190 000 kronor i skadestånd för brott mot lagen om anställningsskydd. Förbundet menar att det helt saknas grund för att avskeda medlemmen och slår också fast att Icas testprocess inte varit tillräckligt rättssäker. Sofia Wolff förklarar varför:
– Det ska inte räcka med ett enda positivt salivtest. När medarbetaren nekar till att ha tagit droger borde arbetsgivaren ha gått till botten med var det kan ha uppstått ett fel i den här provtagningskedjan.
Enligt Unionens jurist borde Ica ha gjort nya analyser av båda de insamlade salivproverna, genom att skicka ett av dem till ett annat laboratorium samt granskat om det aktuella provet kan ha blivit kontaminerat eller förväxlats på vägen.
Inom rättsväsendet ställs det mycket höga krav på rättssäkerheten i samband med drogtester i arbetslivet. Unionen påpekar att ett salivprov inte är tillräckligt för att fastställa om en person haft narkotika i blodet. Enligt Rikspolisstyrelsens förskrifter är blodprov och urinprov de enda metoderna som används för att fastställa detta.
Vidare menar Unionen att det underlag som Ica presenterade vid den centrala förhandlingen i september – ett oidentifierbart provsvar – skulle kunna tillhöra vem som helst.
Unionen har förgäves begärt att få tal del av arbetsgivarens dokumentation om hur provtagningen och transporten till laboratoriet gått till.
– Det är uppåt väggarna. De har tagit ett enda test som vi inte har fått se förrän efter avskedet och då var det maskat så vi kunde inte kontrollera vems prov det var. Vi anser att vår medlem har blivit oskyldigt dömd här, säger Sofia Wolff.
Ica svarar Kollega i ett mejl att företaget inte kommenterar enskilda individärenden, men understryker att man rent generellt har nolltolerans mot drogpåverkan på sina arbetsplatser.