Kvinnan hade en ansvarsfull position i ett reseföretag då hon i augusti förra året sjukskrevs för att vila och komma tillrätta med sina ätstörningar.
I hennes löneförmåner ingick årligen två veckors resor med företaget. Hon hade inte kunnat utnyttja förmånen under 2003 men fått sin närmaste chefs skriftliga löfte om att få göra det under 2004 i stället.
Nu beslöt sig den sjukskrivna kvinnan, med läkarens och försäkringskassans godkännande, att utnyttja förmånen och göra två resor under hösten.
Under den andra resan fick hon via ett SMS från en kollega veta att en högt uppsatt chef baktalat henne vid ett avdelningsmöte. Kollegorna hade fått veta att hon stulit en resa, inte skulle komma tillbaka och att den som talade med henne skulle få sparken.
När hon kommit hem fick hon vid ett möte med chefen veta att hon var kriminell, inkompetent och illojal, inte passade in i gänget och skulle polisanmälas och avskedas. Om hon tog kontakt med facket skulle han se till att hon inte hade någon framtid i staden. Han fällde också förnedrande kommentarer om hennes sjukdom och kropp.
Sedan kvinnan tagit kontakt med Sif hölls en överläggning där chefen vidhöll anklagelserna mot kvinnan och ville att hon skulle avsluta sin anställning.
Kvinnan blev åter sjukskriven, nu med diagnosen akut krisreaktion, fram till årsskiftet. Men några veckor innan dess meddelade arbetsgivaren att man inte längre ville avskeda henne utan i stället planera för hennes återgång i arbetet. Även om chefen stod fast vid att kvinnan var kriminell, inkompetent och illojal.
Enligt stämningsansökan fick hon därefter sitta på "praktikantplatsen" på ett annat våningsplan, vara utan egen telefon, dator och postfack, och utföra arbetsuppgifter som praktikanterna normalt brukade göra samtidigt som de flesta av kollegorna undvek henne.
En handläggare på försäkringskassan berättade att arbetsgivaren inte godkände hennes sjukskrivning och begärt ett intyg på att hon behövde arbetsrehabiliteras. Man skulle också ringa runt till hennes gamla arbetsgivare för att kontrollera hennes sjukskrivningar och arbetskapacitet.
I våras påkallade Sif en lokal tvisteförhandling där man gjorde gällande att bolaget gjort sig skyldig till en felaktig uppsägning eftersom hon fått nya arbetsuppgifter utom ramen för anställningen, föreningsrättskränkning och grovt kränkande uttalande och agerande.
I mars sa kvinnan upp sig.
Hon och Sif har nu stämt arbetsgivaren i AD för föreningsrättskränkning, brott mot förhandlingsskyldigheten, omplacering/skiljande från anställning och provocerad uppsägning.
Tillsammans begär förbundet och kvinnan 300 000 i skadestånd plus ersättning för hennes inkomstförlust.
ANITA TÄPP
I hennes löneförmåner ingick årligen två veckors resor med företaget. Hon hade inte kunnat utnyttja förmånen under 2003 men fått sin närmaste chefs skriftliga löfte om att få göra det under 2004 i stället.
Nu beslöt sig den sjukskrivna kvinnan, med läkarens och försäkringskassans godkännande, att utnyttja förmånen och göra två resor under hösten.
Under den andra resan fick hon via ett SMS från en kollega veta att en högt uppsatt chef baktalat henne vid ett avdelningsmöte. Kollegorna hade fått veta att hon stulit en resa, inte skulle komma tillbaka och att den som talade med henne skulle få sparken.
När hon kommit hem fick hon vid ett möte med chefen veta att hon var kriminell, inkompetent och illojal, inte passade in i gänget och skulle polisanmälas och avskedas. Om hon tog kontakt med facket skulle han se till att hon inte hade någon framtid i staden. Han fällde också förnedrande kommentarer om hennes sjukdom och kropp.
Sedan kvinnan tagit kontakt med Sif hölls en överläggning där chefen vidhöll anklagelserna mot kvinnan och ville att hon skulle avsluta sin anställning.
Kvinnan blev åter sjukskriven, nu med diagnosen akut krisreaktion, fram till årsskiftet. Men några veckor innan dess meddelade arbetsgivaren att man inte längre ville avskeda henne utan i stället planera för hennes återgång i arbetet. Även om chefen stod fast vid att kvinnan var kriminell, inkompetent och illojal.
Enligt stämningsansökan fick hon därefter sitta på "praktikantplatsen" på ett annat våningsplan, vara utan egen telefon, dator och postfack, och utföra arbetsuppgifter som praktikanterna normalt brukade göra samtidigt som de flesta av kollegorna undvek henne.
En handläggare på försäkringskassan berättade att arbetsgivaren inte godkände hennes sjukskrivning och begärt ett intyg på att hon behövde arbetsrehabiliteras. Man skulle också ringa runt till hennes gamla arbetsgivare för att kontrollera hennes sjukskrivningar och arbetskapacitet.
I våras påkallade Sif en lokal tvisteförhandling där man gjorde gällande att bolaget gjort sig skyldig till en felaktig uppsägning eftersom hon fått nya arbetsuppgifter utom ramen för anställningen, föreningsrättskränkning och grovt kränkande uttalande och agerande.
I mars sa kvinnan upp sig.
Hon och Sif har nu stämt arbetsgivaren i AD för föreningsrättskränkning, brott mot förhandlingsskyldigheten, omplacering/skiljande från anställning och provocerad uppsägning.
Tillsammans begär förbundet och kvinnan 300 000 i skadestånd plus ersättning för hennes inkomstförlust.
ANITA TÄPP
