Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

När uppfinningen blir tvist

Företag vill ha dem, och anställda vill utveckla dem. Men innovationer kan också leda till tvister om ersättning. Här är tre färska exempel.
Niklas Hallstedt Publicerad
Disney
Bye bye arbetsgivare som inte ville ersätta den kreativa arbetstagare för hens geniala uppfinningar. Disney

Exempel 1.

Två tidigare ingenjörsstudenter kräver Volvo PV på 17,4 miljoner för en uppfinning som de tog fram när de gjorde sitt exjobb för tio år sedan. Ärendet ligger nu hos Göteborgs tingsrätt. Det rör sig om Driver Alert-systemet som varnar trötta förare bakom ratten.  Det systemet ska de båda studenterna ha utvecklat 2003 och 2004.

I samband med examensarbetet överlät de sina uppfinningar till Volvo, och fick då en schablonersättning på 122 106 kronor var. Som examensarbetare var de dock inte anställda på Volvo.

- För att företaget ska få rätt till uppfinningen krävs en särskild överlåtelse, ett avtal. Då ska uppfinnaren också begära betalt på samma sätt som om företaget hade betalt för en uppfinning från en fristående person, sa förbundsjuristen på Sveriges ingenjörer Karin Lundin till tidningen Ingenjören i samband med att förbundet stämde Volvo i början av året.

Ingenjörerna kräver 8,7 miljoner kronor var i ersättning. Enligt Ingenjören ska försäljningen av systemet dragit in ungefär 96 miljoner kronor i vinst hittills och förväntas dra in ytterligare 485 miljoner innan patenttiden löper ut.

Ärendet ligger för närvarande i Göteborgs tingsrätt.

Exempel 2.

Tillsammans med tre ingenjörskollegor konstruerade Kurt Paulsson en uppfinning som skapade stora vinster åt deras arbetsgivare, Televerket. Efter 31 år av tvistande slogs det i fjol fast att uppfinnarna borde få dela på sex miljoner kronor. Två av ingenjörerna hade hunnit avlida när Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, SNAU, kom med sin rekommendation.

Det var 1979 som de fyra tillsammans uppfann en så kallad hänvisningsdator som innebar att anställda själva kunde knappa in frånvaro och beräknad återkomst. Av Televerket erbjöds de 216 000 kronor, men tackade då nej.

1986 rekommenderade SNAU att uppfinnarna skulle få dela på tre miljoner kronor. Det var också på den summan som det nya ersättningsbeloppet grundade sig.

När ärendet drivits vidare riktades kravet mot staten eftersom Televerket inte längre existerar. Statens talan fördes av Justitiekanslern, JK, vars uppfattning var att ingenjörerna inte skulle ha rätt till ersättning.

- JK har fått förklarat för sig att invändningen att staten inte är skyldig att utge en enda krona är felaktig. Däremot när det gäller vilket belopp som ska utges har vi inte nått ända fram. Vi hade hoppats på bra mycket mer än sex miljoner, sa uppfinnarnas advokat Thorulf Arwidson till Kollega.

Ett år efter SNAU:s beslut  har uppfinnarna ännu inte nått någon slutuppgörelse med JK, uppger Thorulf Arwidson i dag. Enligt Arwidson överväger uppfinnarna en stämning i allmän domstol.

Exempel 3.

Ofta avgörs tvister mellan anställda och företag som handlar om uppfinningar bakom stängda dörrar.

Ett typexempel är fallet med den ingenjör som via Unionen stämde sin tidigare arbetsgivare på över 2,5 miljoner kronor. Vad parterna så småningom kom överens är dock hemligt.

Uppfinningen kom ingenjören på redan i början av sin anställning på ett företag som tillverkar mätinstrument och lasersensorer i slutet av 1990-talet. Han överlät sedan uppfinningen till bolaget som lät patensöka den. Bolaget överlät senare i sin tur sina tillgångar, inklusive uppfinningen, till ett annat bolag.

Efter att ingenjören slutat sin anställning vände han sig facket för att få hjälp att kräva ersättning för uppfinningen. Vid förhandlingen hävdade bolaget att ingenjören inte hade rätt till ersättning eftersom utvecklingen av uppfinningen låg inom ramen för hans huvudsakliga arbetsuppgifter.

Men Unionen ansåg att det inte ingick att utveckla nya produkter i ingenjörens arbetsuppgifter, och hänvisade till att uppfinnarlagen ger honom rätt till skälig ersättning. I det här fallet skulle det motsvara över 2,5 miljoner kronor, enligt Unionen som stämde bolaget i tingsrätten.

Något avgörande kom dock aldrig. Parterna kom i stället överens vid en förlikning. Hur mycket ingenjören till slut fick är okänt, eftersom förlikningens innehåll är hemligt.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsrätt

Avskedad för fel stämpling – AD splittrad i dom om fackligt uppdrag

Vem bestämmer över tiden för en fackligt förtroendevald? Frågan har ställts på sin spets i Arbetsdomstolen, AD, där ledamöterna inte var överens. Unionens chefsjurist Malin Wulkan tror inte domen påverkar viljan till fackliga uppdrag.
Sandra Lund Publicerad 27 januari 2026, kl 13:01
en delad bild med en stämpelklocka till vänster och Malin Wulka, chefsjurist på Unionen till höger. Hon bär svart kavaj, blå blus och glasögon.
Unionens chefsjurist säger att stämpelklocka är mindre vanligt på arbetsplatser för privatanställda tjänstemän. Men att det alltid är väldigt viktigt att komma överens om arbetstider och frånvaro när man har ett fackligt förtroendeuppdrag, särskilt om det är på heltid.
Foto: Janerik Henriksson TT/Peter Knutson

En kvinna som jobbat som försäkringsutredare på Försäkringskassan sedan 2012, och varit heltidsfacklig sedan 2016 blev sparkad strax före jul 2023. 

Att bli avskedad och inte uppsagd är den allvarligare varianten av att bli av med jobbet. Då anser arbetsgivaren att man som anställd ”grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren”.

Har stämplat fel

Enligt myndigheten hade kvinnan bland annat tidrapporterat fel, under totalt 17 olika dagar. Hon ska inte alltid ha stämplat in och ut korrekt, som anställda där måste göra med en röd respektive grön knapp på datorn. 

Hon ska också ha fått felaktig lön och ersättning under några av dagarna, enligt arbetsgivaren.

Kvinnan, och hennes fackförbund Akavia, ansåg i stället att avskedandet var fel och tog fallet hela vägen till Arbetsdomstolen (AD). 

"Det kan inte vara möjligt"

Hon och facket ansåg att fackligt förtroendevalda på heltid inte kan redovisa sin tid på samma sätt som en anställd. Kvinnan hade i stället jobbat utifrån en slags förtroendearbetstid, eftersom uppdraget inte går att sköta på fasta tider.

I förra veckan kom domen. Domstolen gick på arbetsgivarens linje, även om två av sju ledamöter inte höll med om att det var fel att redovisa tiden schablonmässigt såsom kvinnan gjort.

– Det kan inte vara möjligt. Det kan inte vara möjligt. Ingen kommer våga vara facklig längre. Vi kan skrota hela den svenska modellen, sa kvinnan själv till Svenska dagbladet som följt fallet.

Även Anders Kjellberg, professor i sociologi som forskar kring arbetsmarknadens parter, ställer sig i samma artikel frågan om vem som nu ska våga vara facklig.

Malin Wulkan, chefsjurist på Unionen, ser inte det komma.

– Nej, jag hoppas och tror inte det. Men det är arbetsgivaren som betalar, då måste tiden man lägger ner på ett uppdrag vara transparent. Är man det minsta osäker vad som gäller kontakta arbetsgivaren så att det blir tydligt. Så släcker man oro.

Unionen: Naturligt att följa avtal 

Domstolen lyfter också fram att flextiden som fanns på Försäkringskassan hade förhandlats fram genom kollektivavtal. Och att det då är än större anledning för en fackligt förtroendevald att följa ett sådant avtal.

– Det är naturligt att man följer de avtal man själv träffat. Sedan får man säga att flextiden hade väldigt vida ramar på Försäkringskassan. Att kunna flexa från 06.00 till 21.00 måndag till söndag kan riskera just otydlighet, säger Malin Wulkan.

Känner du igen problematiken från Unionens medlemmar?

– Nej, det är verkligen ovanligt. Jag kan inte påminna mig om ett enda ärende. Däremot kan vi få många frågor om vilken facklig tid som behövs för uppdraget.

För det finns inga tydliga regler för det?

– Man ska ha så mycket facklig tid som behövs för uppdraget på arbetsplatsen. Så man måste komma överens med arbetsgivaren om vad det är. Det blir mer speciellt om man är facklig på heltid. Då kan det riskera att bli otydligt hur man ska hantera ledighet och registrering av arbetstid.

Akavia får stå för rättegång

Akavia ska ersätta staten för rättegångskostnad på 343 750 kronor. 

Arbetsdomstolen är högsta instans när det kommer till tvister på arbetsmarknaden, beslutet går i regel inte att överklaga.

Läs domen i sin helhet.