Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Hur privat är min jobbmobil?

Undrar du över hur privata dina meddelanden och foton på jobbdatorn och mobilen egentligen är? Det kan din arbetsgivare också vara osäker på. Se därför till att tydligt skilja på det som tillhör jobbet från det som tillhör ditt privatliv.
Anita Täpp Publicerad 5 december 2017, kl 16:30
Mobiltelefon med kedja och lås på.
Foto: Daniel Krasoń/Colourbox.com

Många av oss får använda jobbets dator och mobil även för privat bruk. Och visst kan det kännas generöst och vara enkelt. Men då ska man också vara medveten om att det ger en nyfiken arbetsgivare stora möjligheter.

När arbetsgivare hör av sig till Datainspektionen med frågor blir det ofta uppenbart att det råder en stor okunnighet om vad som gäller. Arbetsgivare kan tycka att det är självklart att de ska få kontrollera hur anställda använder företagets IT-utrustning, även på ett otillåtet sätt.

Enligt lagen måste arbetsgivaren normalt göra skillnad på det som är privat och det som är arbetsrelaterat. Det innebär att man exempelvis inte får ta del av det som står i privat e-post eller i privata chattar och sms. Undantaget är om det finns en allvarlig misstanke om att en anställd gör något illojalt mot företaget eller ägnar sig åt något brottsligt.

– Det är viktigt att arbetsgivaren sätter upp ramar och regler för hur utrustningen får användas och då också informerar om hur kontroller eventuellt kan ske och i så fall i vilket syfte. Så att alla anställda verkligen vet vad som gäller, säger Camilla Sparr, jurist på Datainspektionen.

– Ska det genomföras kontroller, som då blir en form av övervakning, måste det också vara proportionerligt i förhållande till integritetsintrånget. Man får alltså inte göra mer ingripande kontroller än vad som är nödvändigt för att uppfylla syftet.

Om arbetsgivaren exempelvis vill kontrollera att det inte förekommer någon brottslig aktivitet på de anställdas datorer så är det sannolikt inte proportionerligt att gå in och läsa deras privata messengerkonversationer, påpekar Camilla Sparr.

– Normalt har man alltså inte rätt att ta del av något som är privat eftersom det kan vara väldigt känsligt. Det kan finnas uppgifter om den anställdes hälsa, en anhörigs hälsa, om man är med i ett fackförbund eller liknande. Arbetsgivare tar en stor risk om man gör ingripande kontroller eftersom det är förbjudet att komma över sådant som enligt lagen räknas som känslig information.

Är det inte ganska enkelt för en arbetsgivare att plöja igenom allt som finns på anställdas datorer och mobiler utan att man märker det?
– Jo, det vanliga är kanske att man får veta att kontrollen har skett därför att man har blivit konfronterad med någonting, säger Camilla Sparr.

– Men enligt lagen är arbetsgivaren skyldig att informera om eventuella kontroller i en policy eller på annat sätt.

Räcker det med en policy?
– Många arbetsgivare tror att det är tillräckligt, eller att man har riktlinjer som kommer ut på annat sätt, som på intranätet eller ett personalmöte. Men då måste man också se till att informationen verkligen har gått fram till alla anställda, att alla vet vad som gäller, vad man har att förhålla sig till och på vilket sätt man kan övervakas.

Kan det vara viktigt vid en rättslig tvist? Att arbetsgivaren då måste bevisa att den här informationen har gått fram till var och en?
– Det kan det vara.

– Men alla arbetsgivare är inte så tydliga med vad som gäller på arbetsplatsen. Om man är på en sådan arbetsplats tycker jag man ska vända till sig till sin arbetsgivare för att få det klarlagt. Det ligger ju i båda parters intresse att man vet vad som förväntas av en, som hur man får använda sin e-post exempelvis. Att det finns tydliga instruktioner om det.

Vem hjälper en om man upptäcker att arbetsgivaren har varit inne och kollat i ens privata dokument och foton?
– I första hand ska man vända sig till facket. Ofta kontaktar fackförbunden i sin tur oss för att få juridisk vägledning. Man kan också skicka in klagomål till oss på Datainspektionen. Då gör vi en bedömning om vi behöver inleda tillsyn.

Ett råd Camilla Sparr ger är att man placerar det som man vill ska fortsätta vara privat i en mapp märkt ”Privat”.

– Då minskar risken för att arbetsgivare kommer över sådant som är privat och känsligt vid en kontroll. Det blir svårare att hävda att det har skett av misstag.

Ett annat tips kan vara att ordna med en privat molntjänst, med en egen kod, där man placerar privata dokument och foton. Är molntjänsten ett verktyg som arbetsgivaren tillhandahåller kan dock arbetsgivaren ha möjlighet att kontrollera vad som finns där, precis som i andra system på arbetsplatsen.

Tycker du att man ska tänka sig för innan man använder sin arbetsgivares IT-utrustning för privat bruk och i stället ha så mycket som möjligt på sin privata mobil och dator?
– Det är svårt att säga. Men man bör vara försiktig med att ha känslig information där som egentligen inte tillhör en själv, utan någon annan.

Till skydd för vårt privatliv

Övervakningen av anställda är reglerat i PuL, personuppgiftslagen. Den bygger bland annat på Europakonventionen enligt vilken ”Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv-, sitt hem och sin korrespondens”.

2018 ersätts PuL av en ny dataskyddsförordning, förkortad GDPR. Det innebär inga större förändringar på det här området. En är dock att arbetsgivare som gör sig skyldiga till en felaktig övervakning riskerar kännbara sanktionsavgifter.

Arbetsrätt

Shoppade med företagets kort – fick sparken

Privata inköp med företagskortet och distansarbete från utlandet. Det ledde till att en hög chef på ett företag i energibranschen avskedades. Men enligt Unionen har mannen inte misskött sitt arbete och väljer nu att stämma arbetsgivaren.
Ola Rennstam Publicerad 18 mars 2024, kl 06:00
Till vänster kraftledningar utomhus, till höger en man med ett kreditkort i handen.
Chefen köpte säkerhetsutrustning på företagskortet och lade delar av arbetet utomlands. Det ledde till att han avskedades. Helt felaktigt, menar Unionen och pekar på brister i arbetsgivarens agerande. Foto: Colourbox.

Mannen var anställd som hög chef för ett bolag inom produktion och handel av el. 
Den 23 oktober förra året – samma dag han kom tillbaka till arbetet efter en fyra veckor lång semester – möttes han av beskedet att han blivit avskedad. Orsaken var att chefen, enligt arbetsgivaren, vid sex tillfällen använt företagskortet för privata inköp samt att han inte varit tillräckligt närvarande vid kontoret i Stockholm.

Mannen är utländsk medborgare och arbetade från sitt hemland en vecka varje månad. Ett år och fyra månader före avskedet tilldelades han en varning på grund av bristande närvaro i Stockholm. Vid tidpunkten hade hans pappa diagnosticerats med cancer och genomgick en prövande behandling i hemlandet.

Efter ett samtal med bolagets grundare kom man överens om att vår medlem kunde fortsätta att arbeta från utlandet på samma sätt som tidigare. Efter det samtalet tog arbetsgivaren aldrig upp ämnet igen och mannen tog för givet att allt var i sin ordning, säger Annika Melin Koeppel, förbundsjurist på Unionen som företräder mannen.

”Skyldighet att påtala brister”

Unionen anser att avskedandet saknar grund och har nu stämt bolaget i Stockholms tingsrätt. Enligt förbundet har mannens arbete från utlandet inte påverkat verksamheten i Sverige. Avstämningar och möten med teamet i Sverige skedde alltid digitalt och om mannens närvaro efterfrågades var han på plats.

Det är anmärkningsvärt att arbetsgivaren har låtit det gå så lång tid innan man agerat. Om de nu menar att vår medlem har gjort fel så har man en skyldighet att medvetandegöra och påtala detta. Man kan inte sitta still i båten i 1,5 år och plötsligt ta upp omständigheter man känt till så pass länge i en avskedshandling, säger Annika Melin Koeppel.

En arbetsgivare kan inte grunda ett avsked enbart på saker som denne känt till mer än två månader. Enligt Unionen gjordes fem av de sex inköpen med företagskortet längre tillbaka i tiden. Eftersom bolaget bör haft kännedom om inköpen genom sina månadsgranskningar kan köpen inte ligga till grund för avskedet. Annika Melin Koeppel påpekar att det sjätte inköpet gällde säkerhetsutrustning som bolaget uppmanat personalen att införskaffa och ha i sina bilar. Utrustningen lämnades tillbaka i samband med att anställningen upphörde.

− Arbetsgivaren påstår att det är cykelutrustning, men jag har väldigt svårt att förstå hur de kan få ett vattentätt skydd till mobilen och en resehandduk till cykelutrustning, säger hon.

Unionen begär högt skadestånd

Mannen hade en hög inkomst och var dessutom berättigad till bonus, som under 2021 och 2022 uppgick till sammanlagt 197 000 euro. Därför väljer Unionen att yrka på skadestånd till medlemmen som är betydligt högre än det normala. Förbundet kräver drygt 265 000 kronor i skadestånd per månad i utebliven lön och bonus från och med avskedet i höstas. Utöver det begär man 120 000 kronor i allmänt skadestånd.

Företaget är dotterbolag till en internationell koncern och mannens chef var baserad i ett annat europeiskt land. Men att han eventuellt saknade kunskap om svensk lagstiftning är ingen hållbar förklaring till agerandet, menar Unionens jurist.

Bedriver man verksamhet i Sverige har man en skyldighet att sätta sig in i de regler som gäller här. Man kan inte komma undan genom att säga vi kände inte tills svensk lag, säger Annika Melin Koeppel.

Arbetsrätt

Unionen begär fler företag i konkurs

Det märks att det är dåliga tider. Förra året begärde Unionen 72 företag i konkurs – året innan var siffran 42. Syftet är att se till att medlemmarna får ut sina löner.
David Österberg Publicerad 14 mars 2024, kl 09:41
En pil som pekar uppåt, till vänster. Till höger en bild på Polardörrens fasad.
Trenden med ökande konkurser som började hösten 2022 fortsätter. I januari gick 1 110 företag i konkurs - en ökning med 57 procent jämfört med januari 2023. Det är det högsta antalet konkurser i januari månad sedan 1997. Foto: Colourbox/Joel Gustafsson/Piteå-Tidningen.

Den 25 januari kom det aldrig någon lön till de anställda på Polardörren i Piteå. Företaget ingår i Forshedagruppen som gick i konkurs månaden innan, skriver tidningen Dagens Arbete. 

Polardörren omfattades inte av konkursen men eftersom hela styrelsen avgått fanns inte längre någon firmatecknare och därmed uteblev lönerna.

Inte heller i februari blev det någon lön för de tio anställda.

– Folk börjar känna lite desperation nu. Vissa bär ju eget hushåll med barn och då blir det ett stort tapp i ekonomin, säger Frida Westin, klubbordförande för GS-facket, till Dagens Arbete.

Tillsammans med sina fackförbund, Unionen och GS, begärde därför de anställda Polardörren i konkurs. 

Syftet med att begära ett företag i konkurs är att se till att de anställda får pengar via den statliga lönegarantin. När företaget är i konkurs eller under rekonstruktion kan lönegarantin ersätta löner upp till tre månader bakåt, räknat från när konkursansökan lämnades in.

Statlig lönegaranti vid konkurs

De flesta ansökningar om konkurs som Unionen lämnar in godkänns, enligt Filip Vujcic, förbundsjurist på Unionen.

– Jag har inga exakta siffror på det, men min gissning är att mellan 70 och 90 procent av de konkursansökningar vi lämnar in godkänns. 

– Ibland finns redan en ansökan om konkurs från exempelvis Skatteverket, andra fordringsägare eller andra fackförbund. Om annans ansökan om konkurs godkänns prövas inte vår ansökan. Ibland händer det också att arbetsgivaren faktiskt betalar lönefordringarna och då återkallar vi vår ansökan säger han.

Att den statliga lönegarantin bara täcker löner upp till tre månader bakåt gör att det kan vara bråttom med konkursansökan. När en arbetsgivare begär sig själv i konkurs kan tingsrätten oftast besluta om konkurs samma dag. Om någon begär någon annan i konkurs kallar tingsrätten till förhandling inom två veckor.

– Ett aktiebolag ska försättas i konkurs om det inte kan betala sina skulder. Att arbetsgivare ändå inte gör det kan bero på att de räknar med eller hoppas på att kunna lösa finansieringen och rädda företaget genom exempelvis ett lån eller nyemission. Det förekommer också att små arbetsgivare saknar kunskap om vilka skyldigheter de har. Andra är oseriösa och struntar helt enkelt i sina skyldigheter, säger Filip Vujcic.

Kraftig ökning av konkurser

Forshedagruppen och Polardörren är inte ensamma om att ha det tufft. I januari gick 1 110 företag i konkurs. Det är en ökning med 57 procent jämfört med januari förra året. 

Även Unionen märker av de dåliga tiderna.

– 2020 begärde vi 72 företag i konkurs. Då var det covid och kris vilket ökade antalet konkursansökningar. Året efter var det 49 konkursansökningar och 2022 42. Förra året begärde vi 70 företag i konkurs. Då var inflationen och räntorna höga.

– Ytterligare en förklaring är att vi fick ny lagstiftning förra året som gör det svårare att få en rekonstruktion beviljad. Syftet är att hindra oseriösa företagare från att inleda en rekonstruktionsprocess.

Rätt att lämna om lönen uteblir

När en konkurs är beviljad är det konkursförvaltaren som beslutar om lönegarantin och länsstyrelsen som betalar ut pengar. Exakt hur lång tid det tar varierar, men det dröjer minst en månad.

En anställd har rätt att lämna jobbet direkt om lönen inte betalas ut, om det står klart att den uteblivna lönen inte beror på någon form av misstag.

Kollega var i kontakt med några av de anställda på Polardörren i början av mars. De vill inte vara med på någon intervju, men sa då att situationen var oförändrad.

SÅ GÖR DU OM DU INTE FÅR UT DIN LÖN

Kontakta din arbetsgivare och fråga varför lönen uteblivit. 

Om det inte handlar om administrativt strul kontaktar du Unionen för att få hjälp att driva in lönen.  

Unionen skickar då ett kravbrev till arbetsgivaren som har sju dagar på sig att betala ut lönen. 

Om lönen ändå inte betalas ut får arbetsgivaren en betalningsuppmaning via delgivning. 

Om inte heller det hjälper skickar Unionen en konkursansökan till tingsrätten.