Världshälsoorganisationen, WHO, har ett så kallat EMF-program där man följer den forskning som sker på det elektromagnetiska området, för att kunna göra en riskbedömning och upptäcka kunskapsluckor.
Utifrån det har man gjort en prioriteringslista på vilken forskning som bör göras. Högt prioriterad är en så kallad kohortsstudie om vilken betydelse mobilanvändandet har för hälsan.
En kohortsstudie innebär att man följer en stor grupp människor under lång tid och undersöker vilka levnadsvanor de har, i det här fallet hur de använder mobilen. Med hjälp av olika databaser, som cancerregistret, ser forskarna sedan vilka som insjuknar eller avlider och gör utifrån det en bedömning av hur farlig levnadsvanan är.
- Eftersom det tar lång tid att utveckla exempelvis cancer så kommer det här projektet att löpa under många år. Till att börja med räknar vi med ett femårsintervall där vi ska identifiera de människor som ska ingå i studien och intervjua dem om hur de använder mobilen under en tremånadersperiod, säger Maria Feychting, docent i epidemologi vid Institutet för miljömedicin, IMM, vid Karolinska institutet.
- Vi hoppas också få hjälp av operatörerna så att vi kan jämföra de intervjuades egna uppgifter med samtalslistor som en oberoende källa. Och efter några år upprepar vi mätningen igen.
När forskarna går igenom registren kommer man i första hand att leta efter olika cancersjukdomar och så kallade nevrodegenerativa sjukdomar som Alzheimers och Parkinson.
- Men en fördel med den här sortens studie är att man också kan studera helt andra sjukdomar i framtiden. Det finns i dag exempelvis inga diskussioner eller hypoteser om att mobilanvändning skulle kunna framkalla hjärtinfarkter. Om senare djurförsök skulle väcka misstankar om det så behöver man inte dra igång en helt ny undersökning utan kan använda sig av vår.
Initiativet till studien togs av Maria Feychtings kollega professor Anders Ahlbom vid IMM. För tre år sedan tog han kontakt med kollegor i Tyskland, England, Danmark och Finland. Sedan dess har man bland annat gjort en pilotstudie för att testa metodiken.
Enligt Anders Ahlbom är det här den hittills största studien i sitt slag. Man beräknar att den kommer att kosta totalt 16 miljoner Euro för de första fem åren, där den svenska delen ska bidra med två, i dag motsvarande nära 18,5 miljoner svenska kronor.
- Primärt behöver vi följa de som ingår i studien i fem år. Det är stora kostnader i början då man samlar ihop gruppen, gör intervjuer och liknande. Men att sedan studera dataregistren kostar ganska lite, säger Maria Feychting.
Eftersom regeringarna i de övriga forskarnas länder beslutat satsa på nationella forskningsprogram om hur de elektromagnetiska fälten påverkar hälsan verkar de, enligt Anders Ahlbom, redan ha finansieringen klar under förutsättning att industrin tar hälften av kostnaderna.
Sedan Vetenskapsrådets experter nyligen meddelade att man inte förordar någon liknande satsning på det här området är den svenska forskargruppen ännu osäkra på hur man ska få den svenska delen finansierad.
- Vi hoppas att industrin ska ta hälften och att den andra hälften tas av samhället. Vi har sökt pengar från FAS (Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap) och väntar besked nu i november, säger Anders Ahlbom.
ANITA TÄPP
Utifrån det har man gjort en prioriteringslista på vilken forskning som bör göras. Högt prioriterad är en så kallad kohortsstudie om vilken betydelse mobilanvändandet har för hälsan.
En kohortsstudie innebär att man följer en stor grupp människor under lång tid och undersöker vilka levnadsvanor de har, i det här fallet hur de använder mobilen. Med hjälp av olika databaser, som cancerregistret, ser forskarna sedan vilka som insjuknar eller avlider och gör utifrån det en bedömning av hur farlig levnadsvanan är.
- Eftersom det tar lång tid att utveckla exempelvis cancer så kommer det här projektet att löpa under många år. Till att börja med räknar vi med ett femårsintervall där vi ska identifiera de människor som ska ingå i studien och intervjua dem om hur de använder mobilen under en tremånadersperiod, säger Maria Feychting, docent i epidemologi vid Institutet för miljömedicin, IMM, vid Karolinska institutet.
- Vi hoppas också få hjälp av operatörerna så att vi kan jämföra de intervjuades egna uppgifter med samtalslistor som en oberoende källa. Och efter några år upprepar vi mätningen igen.
När forskarna går igenom registren kommer man i första hand att leta efter olika cancersjukdomar och så kallade nevrodegenerativa sjukdomar som Alzheimers och Parkinson.
- Men en fördel med den här sortens studie är att man också kan studera helt andra sjukdomar i framtiden. Det finns i dag exempelvis inga diskussioner eller hypoteser om att mobilanvändning skulle kunna framkalla hjärtinfarkter. Om senare djurförsök skulle väcka misstankar om det så behöver man inte dra igång en helt ny undersökning utan kan använda sig av vår.
Initiativet till studien togs av Maria Feychtings kollega professor Anders Ahlbom vid IMM. För tre år sedan tog han kontakt med kollegor i Tyskland, England, Danmark och Finland. Sedan dess har man bland annat gjort en pilotstudie för att testa metodiken.
Enligt Anders Ahlbom är det här den hittills största studien i sitt slag. Man beräknar att den kommer att kosta totalt 16 miljoner Euro för de första fem åren, där den svenska delen ska bidra med två, i dag motsvarande nära 18,5 miljoner svenska kronor.
- Primärt behöver vi följa de som ingår i studien i fem år. Det är stora kostnader i början då man samlar ihop gruppen, gör intervjuer och liknande. Men att sedan studera dataregistren kostar ganska lite, säger Maria Feychting.
Eftersom regeringarna i de övriga forskarnas länder beslutat satsa på nationella forskningsprogram om hur de elektromagnetiska fälten påverkar hälsan verkar de, enligt Anders Ahlbom, redan ha finansieringen klar under förutsättning att industrin tar hälften av kostnaderna.
Sedan Vetenskapsrådets experter nyligen meddelade att man inte förordar någon liknande satsning på det här området är den svenska forskargruppen ännu osäkra på hur man ska få den svenska delen finansierad.
- Vi hoppas att industrin ska ta hälften och att den andra hälften tas av samhället. Vi har sökt pengar från FAS (Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap) och väntar besked nu i november, säger Anders Ahlbom.
ANITA TÄPP
