Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Sifare möter mer fördomar än andra i TCO

Homo- och bisexuella sifare upplever att de har dåligt stöd på arbetsplatsen. Mer än hälften anser att deras arbetskamrater har fördomar och 37 procent anser att det förekommer diskriminering på grund av sexuell läggning.<br />
Publicerad
Arbetslivsinstitutet har tillsammans med forskare från Göteborgs universitet kartlagt hur homo- och bisexuella medlemmars situation ser ut i de olika fackförbunden.
- Sif tillhör inte det mest generösa förbundet kan man konstatera. Det är sorgligt. De homo- och bisexuella är en stor grupp och finns på alla arbetsplatser. Vi måste jobba som sjutton för att få bort fördomarna, som ju bara försämrar arbetsklimatet, säger Sifs jämställdhetsansvariga Eva Avner.
Enligt enkäten är män inom TCO minst öppna med sin sexuella läggning. I Sif är det bara 60 procent av alla homo- och bisexuella som är öppna, att jämföra med 80 procent av HTF:arna, 90 procent av journalisterna och 100 procent av Teaterförbundets medlemmar.
Enligt Carina Bildt, forskare och docent på Arbetslivsinstitutet kan en förklaring till att exempelvis HTF:s medlemmar ger en mer tolerant bild vara att förbundet arbetat aktivt mot fördomar om homo- och bisexuella.
En annan förklaring kan, enligt Eva Avner vara att HTF har fler kvinnliga medlemmar och organiserar anställda på RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.
- Men jag vill inte på något sätt förta HTF:s insatser. Vi på Sif måste vidga vårt arbete.
Enligt undersökningen finns det stora brister i hur lagen om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning efterlevs. Forskarna påpekar att fackens uppgift är att öka kunskapen bland sina medlemmar och se till att lagen följs.
- Vi jobbar väldigt mycket med antidiskrimineringsarbete. Just nu sker en kompetenshöjning inom förbundet, och även om fokus ligger på jämställdhet och etnisk mångfald så tror jag att det kommer att spilla över även på andra grupper. Sif vill vara ett öppet förbund som bryr sig, ett förbund som skapar arbetsplatser där alla får plats, säger Eva Avner.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält